Västerländsk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet västerländsk

1. I en del kulturer fattas beslut om äktenskapet av föräldrarna när makarna är barn eller mycket unga, se barnäktenskap. Det förekommer också att brudgummen betalar en avgift till svärfadern för sin brud, se brudpris, eller att brudens föräldrar betalar brudgummens föräldrar för att de accepterar bruden alternativt betalar en hemgift för dottern till det nygifta paret. Barnäktenskap är förbjudet i många länder men praktiseras ibland ändå även i stater där det är förbjudet. Avtal om barnäktenskap, brudpris och hemgift är inte giltiga enligt västerländsk lagstiftning. (källa)
2. Det ryska ordet glasnost kan omväxlande översättas som 'öppenhet', 'transparens', 'publicitet' eller 'offentlighet'. Grundbetydelsen handlar om att 'ge röst (åt)', och yttrandefrihet är ett näraliggande syskonord ur västerländsk tradition. (källa)
3. För ett stycke i 4/4-takt (den vanligaste taktarten i modern västerländsk musik) motsvarar ett taktslag en fjärdedelsnot, och varje takt har fyra slag. En helnot motsvarar i detta fall fyra taktslag, en halvnot två, och det går två åttondelsnoter på ett slag. (källa)
4. Tempel förekom hos de flesta religioner i den antika världen, och berömda tempelbyggnader har bevarats från bland annat de grekiska och romerska religionerna. Jerusalems tempel var den viktigaste helgedomen inom judendomen. I Asien kan nämnas att tempel används bland annat inom hinduismen, buddhismen och shintoismen. En nyare och västerländsk religiös rörelse som har tempel är Sista dagars heliga-rörelsen (mormonerna). (källa)
5. De kvinnliga (action)hjältar som under 1900- och 2000-talet blivit allt vanligare inom västerländsk fiktion benämns antingen hjältinna eller kvinnlig hjälte. De förstnämnda ordet är även vanligen förekommande för den kvinnliga huvudpersonen i ett diktat verk oavsett hennes betydelse för berättelsens utgång. Användningen av ordet hjälte oavsett kön har motsvarighet i bland annat engelska språket, där heroine ('hjältinna') ofta ersätts av (female) hero (' hjälte') om verklighetens hjältemodiga kvinnor och används allt sparsammare även inom den fiktiva världen. (källa)
6. Svärdens symboliska värde har alltid varit starkt, och de har i både västerländsk och exempelvis japansk kultur fungerat som kännetecken för ridderlighet, religiositet och social status. Även under 1900-talet har olika militära enheter delat ut svärd till officerare och som förtjänsttecken, trots att de inte längre används på slagfälten. Delvis har det att göra med svärdets styrkor och svagheter. Svärdet har existerat parallellt med stridsyxor, stridshammare och många andra närstridsvapen. Man valde helt enkelt vapen utifrån vilken motståndare man skulle möta. Kraftigare rustningar gjorde dels att man lade mer och mer vikt vid svärdspetsen och dels att man utvecklade större och tyngre svärd. Många av de bilder som finns på folk i rustning som slåss med svärd avbildar juridiska dueller eller romantiska föreställningar. I sluten formation fungerar dock pikar och spjut betydligt bättre. Piken blev tidigt manskapets vapen medan svärdet blev officerarnas vapen. (källa)
7. En nigning är en traditionell västerländsk hälsningsgest utförd av kvinnor och flickor där den nigande böjer benen vid knäna. Ibland böjs även huvudet. Den manliga motsvarigheten är en bugning. (källa)
8. Inom traditionell västerländsk konst avses med hudfärg vanligen en gulbeige färg som påminner om nordeuropéers hudfärg. En konsthistorisk term för hudfärg är karnation, efter carne, (kött). (källa)
9. Häxor är populära figurer inom sagor och fiktion. Enligt traditionell västerländsk sagotradition var häxan en trollkunnig kvinna, ofta en gammal gumma. Till sin hjälp hade hon en trollstav och trollformler. I sagorna brukar manliga häxor inte kallas häxor utan trollkarlar. (källa)