Växtsaft Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet växtsaft

1. Honungsdagg är ett klibbigt sekret, rikt på socker, som utsöndras av bl.a. bladlöss, sköldlöss och mjöllöss medan de suger i sig växtsaft. När munnen penetrerar floemet pressas den sockriga vätskan ut genom magens slutöppning. (källa)
2. Palsternackans växtsaft innehåller furokumarin som gör saften fototoxisk. Växtsaft som kommer i kontakt med hud och utsätts för solljus är mycket hudirriterande och kan orsaka stora sår och blåsor som kan ta flera veckor att läka. (källa)
3. Alla arter av Dieffenbachia har växtsaft som, om den kommer i kontakt med tungan, kan leda till talsvårigheter, svullnad, blåsor och i mer allvarliga fall andningssvårigheter. Den kan även skada ögon och hud.. Växtsaften skadar genom att innehålla irriterande nålformade kristaller. Den som tar i växten kan få irriterad och inflammerad hud. (källa)
4. Krusbärskvalster eller soldyrkare (Bryobia praetiosa) är en art av kvalster. Den livnär sig på växtsaft och kan ibland uppträda som skadedjur på växter och i hus. Arten är vitt spridd och finns representerad på samtliga kontinenter utom Antarktis. (källa)
5. Fullvuxen sparris har en växtsaft som kan vara irriterande för huden och ge blåsor. Detta gäller dock inte de unga ätliga skotten. (källa)
6. Bärfisar kan vara både rovdjur och växtätare. De arter som är rovdjur tar alla byten som är tillräckligt små eller svaga för att kunna övermannas, oftast mjukhudade djur som larver av olika slag. De sticker bytet med sin sugsnabel och suger i sig av innehållet. Bärfisar som är växtätare suger oftast växtsaft från blad. Flera arter är specialiserade och lever endast på en eller ett par olika växter. De klart färgade arterna lever ofta av växter som smakar illa eller är giftiga. Bärfisen kan dock ta upp dessa ämnen i sin kropp utan att skadas och dess färger är en varning till dess fiender att den inte är lämplig att äta. De flesta arter av bärfisar är ensamlevande, även om de ibland kan samlas i stora mängder där det finns gott om föda. Detta gör att några arter betraktas som skadedjur. Andra arter betraktas som nyttodjur, eftersom de äter andra skadegörare. (källa)
7. De stora blommorna sitter längst upp på långa, håriga stjälkar. Stjälkarna kan bli 1 meter höga eller mer, såsom hos orientvallmo. Stjälkarna innehåller mjölkaktig växtsaft som kan irritera huden. Blomfärgen kan vara lila, vit, gul, orange, röd eller rosa. Kronbladen är vanligen fyra till antalet (hos vissa arter fem eller sex). De är tunna och silkespappersliknande och blommorna kan vara enkla eller fyllda. De har en pistill och många ståndare. Blomknopparna är vända nedåt, men vänder sig uppåt när de slår ut. Då ramlar även de två foderbladen av. Frukten är en kapsel som innehåller ett mycket stort antal små frön. De sprids med vinden. (källa)