Äregirig Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet äregirig

1. 1512 fick han tjänst som diplomat vid Ferdinand den katolskes hov. Senare blev hans insats i delegationen skarpt kritiserad, hans motståndare menade att han inte verkade för republikens intressen, utan i stället missbrukade sin ställning till att hjälpa Medici tillbaka till makten. Genom hans korrespondens från denna tid, som bevarats, framkommer att han hade en utpräglad analytisk förmåga och sinne för observationer – den spanske kungen var dessutom genom sin personlighet tacksam att porträttera. Att utgå ifrån att den unge Guicciardini skaffade sig sina politiska skickligheter och konster i Spanien är troligen felaktigt. I hans biografi framgår det att han var äregirig, kalkylerande, vinningslysten och makthungrig redan i unga år, och Spanien gav honom endast möjligheten att i större skala pröva de laster som redan härskade i mindre omfattning i Italien. En elev av hans natur absorberade förstås varje uns av denna slaskiga skola. (källa)
2. Omkring 1830 började Mor Anna i sin hembygd Själevad efter påverkan av några från Västerbotten inflyttade "läsare" att angripa kyrkan för de så kallade nyböckerna, den år 1810 reviderade katekesen, 1811 års kyrkohandbok och 1819 års psalmbok. I stället hävdade hon en bokstavstrogen tolkning av bibeln och Luthers skrifter, särskilt postillan. Efter hand blev angreppen från Mor Anna och hennes hundratals proselyter mot kyrkan och dess män allt häftigare och det föranledde muntliga och skriftliga varningar från kyrkan. År 1854 började två inom församlingen högt ansedda män utdela sakramenten, då Mor Anna tydligen hyste vissa betänkligheter mot att själv åta sig värvet. Sekten benämnde sig nu som Evangelisk-lutherska frikyrkan. Detta renderade att 63 personer från Självad och 27 från Arnäs stämdes till lagtima höstting i Själevad i december samma år. Anklagelserna var önsesidigt smädanden, förkastelser och nedsättande omdömen som i skrift om prosten Holm "i allt en djävulens tjänare" respektive om Mor Anna att "Hon är till sitt leverna inbilsk, egenkär och äregirig i så hög grad att hon i redan sin ungdom upphävde sig till lärare i religion" och så vidare i samma tonlägen. De tilltalade, av vilka samtliga utom två tillstådömdes var och en till böter på 16 riksdaler och 32 skilling banko och därtill 3 riksdaler 16 skilling banko för sabbatsbrott för dem som mottagit nattvarden på helgdag. Saknades tillgångar omvandlades straffet till 14 respektive 16 dagars fängelse på vatten och bröd i Härnösands länshäkte. Domen överklagades och vid hovrätten befriades de tilltalade från ansvar. Vid vårtinget 1855 vid Arnäs häradsrätt i Önska anklagades 27 annaniter från Grundsunda för missbruk av Herrens nattvard. De fick samma dom som trosfränderna 1854 och även denna dom upphävdes av hovrätten. I och med utdelningen av nattvard skedde definitiv brytning med statskyrkan frånsett dop, vigsel och begravning som man utan för stora betänkligheter kunde överlämna åt prästerna. (källa)
3. Pfaff blev efter fleråriga resor professor och (1720) kansler vid universitetet i Tübingen samt 1756 professor, generalsuperintendent och kansler i Giessen. Pfaff var en av sin tids lärdaste och skarpsinnigaste män, oerhört produktiv i litterärt hänseende, men personligen osympatisk, pietist, ortodox och elegant världsman på en gång, äregirig och trätlysten. (källa)
4. Gråberg synes ha varit äregirig och mån om sin värdighet. Hans i Biblioteca Nazionale i Florens efterlämnade arkiv Serie Graberg i 38 volymer innehåller bl.a. hans stamtavla, som för äldre delarna bygger på fabuleringar i avsikt att ge honom själv ett aristokratiskt förflutet. I Hemse påminner en nära kyrkan liggande "Gråbergs kulle" om familjen. (källa)
5. Hans son, den av bland andra Ariosto så högt prisade Alfons I (1505-34), var utmärkt såsom fältherre och statsman. Han biträdde 1509 ligan i Cambrai, utnämndes till kyrklig överfältherre och kämpade på Kyrkostatens sida med framgång mot venezianerna. Då han emellertid vägrade att med påven avfalla från ligan, blev han bannlyst och miste Modena och Reggio. Leo X sökte även frånta honom Ferrara, och kampen fortfor under Klemens VII. Först efter Roms erövring 1527 återvann han sitt forna område och bekräftades besittningsrätten därtill 1531 av kejsaren. Han var gift med Lucrezia Borgia och följdes av sin son Herkules II (1534-59), som följdes av sin son Alfons II (1559-97), en praktälskande och äregirig furste, som gjorde ett fåfängt försök att vinna Polens krona. Han höll Tasso i långvarigt fängelse. Eftersom han inte hade några barn, bestämde han till sin efterträdare sin kusin Caesar (1597-1628), sonen till en naturlig son till Alfons I. Denne erkändes av kejsaren såsom hertig i de tyska rikslänen Modena och Reggio, varemot påven begagnade tillfället och indrog Ferrara och övriga län påven tilldelat huset Este. (källa)