Ödmjuk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ödmjuk

1. Måttfullhet, på latin temperantia och på grekiska sofrosyne, är en personlig egenskap och en av kardinaldygderna, enligt Aristoteles. Måttfullhet handlar om att lägga band på sig själv och att inte alltid ge uttryck för sina lustar. Måttfullheten är återhållsam och besinnad, men även känslig och ödmjuk. (källa)
2. En rad filosofer har gjort olika försök att utreda begreppet. En av flera frågor som har diskuterats är vilka olika former av respekt som finns. Joel Feinberg skrev 1975 en artikel där han identifierade tre former av respekt. Den första formen, Respekt, beskriver han som en känsla av rädsla. Det kan exempelvis röra sig om den typ respekt en sjöfarare bör ha för havet, eller en nattvandrare har för gatugäng. Den andra formen, Observantia, är den moraliska formen av respekt. Den innebär att objektet för ens respekt genom sin blotta existens ställer rättmätiga krav på hur man behandlar det. Feinberg menar att denna form av respekt historiskt kom senare än den första formen, först visad för ofarliga men goda människor och senare för alla människor. Det är observantia som hänsyftas då man talar om lika respekt för alla. Den tredje formen av respekt, Reverentia betecknar den speciella känsla av vördnad man har när man står inför någonting extraordinärt eller sublimt. Det är en känsla som gör en ödmjuk och upphöjer den som känner den. Feinberg menar att det är denna sista form av respekt Immanuel Kant talar om när han diskuterar den känsla som väcks inom människor när de konfronteras med den moraliska lagen och människor som lever enligt den. (källa)
3. Genom den samma år utfärdade rättegångsordnantien bestämdes, i överensstämmelse med kungens förslag, att den i Stockholm inrättade hovrätten, vilken fick namnet Svea hovrätt, skulle döma kungens dom. Grundsatsen, att någon prövning av vad hovrätten dömt, inte kunde komma i fråga, blev dock, som man finner av en antydan i rättegångsordinantien, inte oåterkalleligt fastslagen. I den 1615 utfärdade rättegångsprocessen blev nämnda antydan närmare utförd på följande sätt: "ändock Sveriges lag medgifver, att ingen må vädja från denna wår konungsliga dom och Hofrätt. . . . , likväl medan wi ega högsta dom öfver alla domare i Sverige och oss bör om alla mål sanning utleta såsom ock återbryta alla skrocksoknir, därföre må den, som finner sig besvärad öfver wår konungsliga dom icke genom något vädjande utan genom ödmjuk böneskrift gifva om sitt besvär tillkänna och njuta hos oss beneficium revisionis". Därmed var planen att låta hovrätten utgöra den högsta instansen övergiven. (källa)
4. Exempel på förstärkande litotes kan vara "det tog sin lilla tid" (något har tagit lång tid). Exempel på lindrande litotes kan vara "jag har mina erfarenheter i ämnet" (är mycket påläst). Den lindrande litotesens syfte kan vara att framstå ödmjuk och alldaglig. Den förstärkande litotesens syfte kan istället ses som en figur som har till syfte att frambringa överlägsenhet. Litotesen tar sig ofta form genom att talaren förnekar motsatsen till respektive tes. "Det var inte dåligt" (det var bra), "det var inte bra" (det var dåligt). (källa)
5. Verlaines diktning speglade direkt och oförbehållsamt hans liv och hans känslolivs skiftande stämningar. Pendlandet mellan den mest ohämmade sinnlighet och en lidelsefullt ödmjuk religiositet är utmärkande för hela hans produktion efter 1880. I sitt frigörande från parnassiens ordprakt och den franska poesiens traditionella retorik, verkade Verlaine som en förnyare av versens språk genom enkelheten och den musikaliskt lyriska skönheten i sin framställning. Ruelse och ångest, förtvivlad syndabikt, kroppsliga och själsliga lidandens rop, barnsligt tillitsfull gudstro och mystisk hänförelse, de mest eteriska stämningar och den övermodigaste levnadstörst, våldsamt överdrivna angrepp mot människor och levnadsformer, hån och ursinne, – allt får hos honom sitt poetiska uttryck. (källa)