Alun synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas alun

Alun uttalas alun [a´-] -et el. -en.

Alun betyder dubbelsalt av kalium o. aluminium.

Ordformer och varianter av alun

Alun är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet alun

Adstringerande medel (av latinets adstringere, sammandraga) eller sammandragande medel kallas ämnen som verkar sammandragande på vävnader. Adstringerande medel verkar inte minst på slemhinnor och kan som effekt ha minskande på blodfyllnad, svullnad och avsöndring, varigenom vävnaden blir torrare på ytan. En sådan verkan utövas särskilt av den grupp av organiska syror som kallas garvsyror, dessutom av vissa metallsalter, såsom blyacetat, alun, järnsulfat, järnklorid, samt även av utspädda mineralsyror. Vissa salter, såsom silvernitrat (lapis) verkar i första hand etsande (dödande och förstörande) på vävnaden, därefter adstringerande på omgivningen. Den adstringerande verkan uppstår genom att de verksamma ämnena bildar kemiska föreningar med proteiner och bindvävselement i vävnaden, varigenom det på organens yta bildas ett tunt hölje, som skyddar och i någon mån även pressar samman underlaget. De adstringerande läkemedlen har utnyttjats vid slemhinnekatarrer och som blodstillande medel för att minska blödning. De kan underlätta sårläkning i det att sårkanterna närmar sig varandra. Om ett alunstift stryks mot fuktig hud kan det stoppa de småblödningar som kan uppstå vid rakning.

Plockad före blomningen kan gulsporre användas för växtfärgning. Med alun som betningsmedel ger den gul färg.

Bladen ger vid växtfärgning och betat med kaliumaluminiumsulfat (alun) gul färg.

Alun Armstrong som Torquil.

Alunskiffer utnyttjades tidigare för framställning av alun till bl a skinnberedning och textilfärgning.

Redan Hippokrates undersökte flera mineralkällor och deras halt av salter och räknade bland dessa upp järn, silver, koppar, guld, svavel, alun, jordharts och nitrum. Under 1600-talet ansågs det dock vara vattnet i sig som var det hälsomässigt verksamma i hälsobrunnarnas vatten, i den utsträckning verkan inte tillskrevs helgon eller gavs andra religiösa förklaringar. Kemisk analys tillämpades tidigt på brunnsvattnen, och Friedrich Hoffmann i Halle utgav 1703 sin "metod att undersöka hälsovatten", där han redogör för analyser av vatten från bland andra Spa, Selters, Schwalbach och Karlsbad. Det var dock först i början av 1800-talet, då den kemiska analysen var mer utvecklad, som man fick en bättre kunskap av mineralinnehållet genom bland andra Jöns Jacob Berzelius, Justus von Liebig och Remigius Fresenius.

Mjölon kan användas vid växtfärgning och ger i grunden gul färg. Det finns spår av mjölon i vikingatida och medeltida textilfynd. Med alun som betmedel ger den grått och med järnvitriol svart. Bladen används i vissa naturläkemedel.

Blomknoppar och blad används vid växtfärgning och färgar med kaliumaluminiumsulfat (trivialnamn alun) betat ylle gult.

Kronblad kokade med alun ger gul färg för akvarellmålning. Färgen kommer av ringblommornas innehåll av flavonoider och karoten.

Avfall från bearbetning och mindre gott sjöskum kan malas till pulver och kokas med piplera och alun. Degen formas sedan på önskat sätt och bearbetas efter torkning. Denna massa är hårdare och tyngre än äkta sjöskum, men ofta svår att skilja från denna.