Synonym till ankunge
Vad betyder och hur uttalas ankunge
Ankunge uttalas ank|unge.
Ordformer och varianter av ankunge
Singular
- ankunge
- obestämd grundform
- ankunges
- obestämd genitiv
- ankungen
- bestämd grundform
- ankungens
- bestämd genitiv
Plural
- ankungar
- obestämd grundform
- ankungars
- obestämd genitiv
- ankungarna
- bestämd grundform
- ankungarnas
- bestämd genitiv
Ankunge är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet ankunge
Se snömannen komma / Den gulliga, underbara, bedårande, älskliga ankungen.
Namnet skräppa har använts även om andra växter, till exempel om pestskråp, tussilago, kardborresläktet och andra. Gemensamt för dessa är att de har stora, breda, långskaftade blad (se till exempel H. C. Andersens Den fula ankungen, där ankungarna kläcks "under skräppebladen".). Enligt Svenska Akademiens ordbok kommer namnet skräppa från fornsvenska verbet skräppa (skryta, väsnas) "med tanke på att växternas stora blad ge ljud ifrån sig, då regn slår mot dem".
Den fula ankungen (Den grimme ælling) är en saga från 1853 av H.C. Andersen och den handlar om en ung andfågel som retas för sin fulhet, men som sedan växer upp till en vacker vit svan.
Ankor är den domesticerade formen av gräsänder. Ett undantag är den tama myskankan som härstammar från den vilda myskanden. Ankor föds upp för köttets eller äggens skull. Hanen kallas andrake, drake, andrik eller ankbonde, honan oftast bara anka och ungarna ankungar eller ällingar. Ankor har platta simfötter. Ankor har oftast en orange näbb. Näbben är utvecklad för att kunna söka föda under vatten en kortare stund (en anka kan hålla sig under vatten i upp till 5 minuter).
I den svenska upplagan tecknades bilderna av Ilon Wikland. 1953 besökte hon förlaget Rabén och Sjögren för att fråga om de hade något illustrationsuppdrag. Wikland fick träffa Lindgren och visade upp sina provbilder ur sagan Den fula ankungen. Lindgren tänkte att "Det var en flicka som kunde rita sagor" och efter att ha lämnat in provbilder ur berättelsen fick hon uppdraget. Wikland kom sedan att illustrera flera av Lindgrens böcker.
