Anor Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet anor

1. Nordens äldsta kända adelsbrev med vapensköld utfärdades 1420 för Björn Pålsson av kung Erik av Pommern med vapen, sköld och hjälm, som här uti detta vårt öppna bref skrifna är och målat står ingavs 1661 av Kodbolstad (Bollstaholm) dåvarande egare, Johan Gyllenflög, för att bevisa detta gamla säteriets allodialnatur. Adelsbrevet, i original med avmålat vapen, saknas numera, men det är inte osannolikt att det visat samma sköldemärke som sedan upptogs av ätten Gyllenflög, som ju på mödernet ledde sina anor till medeltidsfrälset på Kodbolstad (urgammal frälsesläkt på Åland). Ovan nämnde Björn Pålsson är i övrigt okänd. Det äldsta i behåll varande svenska adelsbrevet utfärdades för Tord Sandersson 1431 av Erik av Pommern. (källa)
2. Garvare är ett av de absolut äldsta yrken som finns, eftersom det har anor tillbaks till den tid när naturfolk själva var tvungna att framställa sina egna kläder och skor, långt före tiden när marknader och handelsplatser bildades där man kunde köpa färdigt material. Från början handlade det mest om att ta fram pälsskinn (skinn där djurets hår sitter kvar). Senare blev det aktuellt med garvning av läder. (källa)
3. eng. uttal /ˈdʒɛntl̩mən/ är en väluppfostrad man, en person som i fråga om vanor, kläder, språkbruk och allmänt beteende uppför sig på det sätt som tidigare var en norm i högre samhällsklasser. (källa)
4. Glima (isländska: glíma) är en nordisk form av brottning med anor från vikingatiden som i sin mest kända variant endast har överlevt i obruten tradition på Island. Brottningsformen fanns också i Sverige hos allmogebefolkningen och kallades då bl.a. för Lösatagsglima, Byxtag eller Ryggkast, men dog ut i början av 1900-talet. Glima var således en uppvisningssport i Olympiska sommarspelen 1912 i Stockholm. I dagens isländska glima håller kämparna hela tiden i varandras bälten och försöker kasta den andre till marken medelst lyft, kast och skrevstörtningar. För att möjliggöra grepp såsom i äldre tiders löst sittande kläder bär utövarna nuförtiden ett så kallat glima-bälte med remmar om bägge låren. (källa)
5. Vävda tapeter (tapisserier) omfattar gobelänger i vidare mening. Tekniken som sådan är i grunden tämligen enkel, och har förmodligen mycket gamla anor. Vävnader i gobelängteknik av linne med invävda lotusblommar har påträffats i farao Thutmoses IV:s grav från 1400 f. Kr. Grekiska vävnader i gobelängteknik med andmotiv från 300-talet f. Kr. har påträffats i en grav i Kertsch på Krim. (källa)
6. Begravningsplatserna syftar till att bevara de döda och behålla dem hos sig. I en del fall har man även sökt konservera kroppen genom mumifiering. Begravningsplatser är inte nödvändigtvis grävda gravar i marken. Man kan även lägga ut de döda i grottor. Begravning i själva huset eller inom hemmets räjong har också gamla anor. Begravning har även omgärdats av rädsla för de dödas spöken. Därför har man sökt att gravsätta dem i avlägsna platser. Begravning har varit omgärdad av ceremonier. Förutsättningen är att man tror att anden lever vidare under liknande former, men med hemliga krafter. (källa)
7. Gårdmusicerandet har gamla anor, och senare tiders dragspelare föregicks bland annat av positivhalare som vevade fram sina melodier, och även kunde sälja så kallade "lyckobrev", ibland överlämnade till köparen av en fastkedjad, dresserad apa. (källa)