Vad betyder och hur uttalas arkont
Arkont uttalas arkont [-ån´t] -en -er.
Arkont betyder (hist.) hög grekisk ämbetsman.
Ordformer och varianter av arkont
Singular
- arkont
- obestämd grundform
- arkonts
- obestämd genitiv
- arkonten
- bestämd grundform
- arkontens
- bestämd genitiv
Plural
- arkonter
- obestämd grundform
- arkonters
- obestämd genitiv
- arkonterna
- bestämd grundform
- arkonternas
- bestämd genitiv
Arkont är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet arkont
Arkont (grekiska archon, härskare) kallades den högste ämbetsmannen i vissa grekiska stater.
I Aten skall arkontvärdigheten ha trätt i kungamaktens ställe efter Kodros' död (1068 f.Kr.) och innehafts på livstid och såsom ärftligt ämbete inom Kodros' son Medons ätt. Från 752 f.Kr. valdes arkonterna på tio år, och 713 f.Kr. fick alla de adliga ätterna (eupatriderna) tillträde till detta ämbete. 683 f.Kr. förkortades ämbetstiden till ett år, och i stället för en arkont, som förut, valdes nu nio.
Under den historiska tiden var arkonterna nio, och kollegiets officiella titel åtminstone från Solons tid var "de nio arkonterna". Under demokratins tid var arkonternas ämbetsmyndighet mindre politisk än judiciell och representativ. Den förste bland dem kallades arkont. Han gav sitt namn åt det löpande året. Hos senare skriftställare kallas han därför archon eponymos (av onoma, namn). Den andre hade titeln basileios (konung), eftersom han hade religiösa funktioner bundna till kungatiteln och eftersom han handlade rättegångar som berörde religionen. Den tredje kallades polemark (krigsöverste), eftersom han åtminstone i äldre tid stod i spetsen för krigsväsendet. De sex återstående arkonterna kallades thesmothetes (lagskipare) och ledde efter lottning förhandlingarna vid rättegångar.
Arkont i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904).
