Synonymer till avkomma
Vad betyder och hur uttalas avkomma
Avkomma uttalas av|komma -n avkommor.
Ordformer och varianter av avkomma
Singular
- avkomma
- obestämd grundform
- avkommas
- obestämd genitiv
- avkomman
- bestämd grundform
- avkommans
- bestämd genitiv
Plural
- avkommor
- obestämd grundform
- avkommors
- obestämd genitiv
- avkommorna
- bestämd grundform
- avkommornas
- bestämd genitiv
Avkomma är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet avkomma
Den sortens mutation som berör könsceller är en av förutsättningarna för evolution. Den stora majoriteten av mutationer är negativa eller har ingen större effekt på överlevnad eller andra framgångsfaktorer, och endast ett litet antal är fördelaktiga för avkomman. Genom det naturliga urvalet kommer fördelaktiga mutationer att öka i frekvens på grund av att de gör sina bärare mer framgångsrika i att producera avkomma, medan de som är negativa av motsvarande anledning mer eller mindre snabbt kommer att försvinna ur populationen. De mer neutrala mutationerna kommer också efter hand att ansamlas i populationen (i en stabil population fördubblas antalet avkommor för en genomsnittlig individ för varje generation) och göra att det finns en spridning på olika egenskaper. Denna spridning och ansamling av neutrala mutationer är en viktig ingrediens i den moderna evolutionsteorin.
Ur den vanliga guldfisken odlades senare nya varianter fram, som slöjstjärten. Slöjstjärtarnas avel har tagit sig form i exempelvis äggfisken, teleskopögat, japanska varianter såsom ranchu, oranda, ryukin och många flera. Slöjstjärt är genetiskt och systematiskt fortfarande att betrakta som guldfisk och även deras avkomma antar snabbt den normala guldfiskformen om de odlas utan selektion.
Den adulta hanen har gult huvud, streckad brun rygg, kastanjebrun övergump och gul undersida. I andra dräkter är den liknande tecknad men i mindre intensiva färger. Gulsparven är vanlig i öppna biotoper med enstaka buskar eller träd. Sången är ganska karaktäristisk, men liknar tallsparvens. Tallsparven är för övrigt en nära släkting, och de kan ibland hybridisera och få fertil avkomma.
Hane, hanne eller handjur (♂) är hos djurarter med sexuell förökning den könstyp som fysiologiskt producerar spermier, i motsats till honor som är den andra könstypen och som fysiologiskt producerar ägg och som föder fram avkomman eller ett förstadium till detta, till exempel ett befruktat ägg. Hanliga egenskaper bland vissa växter förekommer också, till exempel bland humle.
Vid korsbefruktning kan arterna vara antingen hane eller hona, eller så befruktar de båda arterna varandra som hona och hane samtidigt. Inom de flesta arter verkar de flesta individer om möjlighet finns välja att vara hane, antagligen för att det är det minst kostsamma sättet att producera avkomma.
Nittiofem procent av världens fågelarter är socialt monogama, det vill säga lever socialt som par om än inte sexuellt. Dessa arter bildar par för åtminstone hela häckningssäsongen eller – i vissa fall – i flera år eller tills en av partnerna dör. Monogami möjliggör omvårdnad från båda föräldrar, vilket är särskilt viktigt för arter där honor behöver hanars hjälp för att framgångsrikt föda upp ungarna. Bland många socialt monogama arter är kopulation utanför paret (otrohet) vanligt. Sådant beteende sker vanligen mellan dominanta hanar och honor i par med underordnade hanar, men kan också vara en följd av tvångskopulation hos änder. För honor är möjliga fördelar av kopulation utanför paret att få bättre gener till sin avkomma och att försäkra sig mot möjlig infertilitet hos partnern. Hanar av arter som ägnar sig åt kopulationer utanför parbildningen bevakar sina partner närgånget för att försäkra sig om föräldraskapet till den avkomma som de föder upp.
Avkomma på Engelska
- offspring, progeny
