Avlänka synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas avlänka

Avlänka uttalas av|länka -de.

Ordformer och varianter av avlänka

Avlänka är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet avlänka

Den kraft som är mest betydelsefull för de stora ytliga havsströmmarna är vinden. Vinden påverkar havsytan genom direkt friktion i vindriktningen, men corioliseffekten gör att den här vattenrörelsen inte fortplantas i samma riktning ned i djupare vattenskikt. Vattenrörelsen avlänkas vinkelrätt mot vindriktningen, till höger på Norra halvklotet och till vänster på Södra halvklotet. Rörelsen sker i ett 10-200 m djupt lager, ekmanskiktet, och kallas ekmantransport.

Katodstråleröret är en vidareutveckling av elektronröret, vars uppvärmda katod (minuspol) sänder ut en ström av elektroner i vakuum, som fångas upp av en anod (pluspol). I katodstråleröret accelereras elektronströmmen fram mot glasrörets tillplattade yta, som fungerar som anod, där de får en punkt på ett fluorescerande fosforskikt att lysa. Elektronerna kan avlänkas (styras och ändra riktning) med hjälp av elektriska eller magnetiska fält för att träffa olika punkter på skärmen.

Röntgenstrålning kan alstras genom att elektroner i vakuum accelereras mot ett metallstycke. När elektronerna avlänkas av atomkärnor i anoden, uppstår ett brett spektrum av röntgenvåglängder - bromsstrålning - där den högsta fotonenergi i keV ges av accelerationsspänningen i kilovolt. Det uppstår också karakteristisk röntgenstrålning, med våglängder som är kännetecknande för grundämnena i anodmaterialet.

Solvinden avlänkas alltså av jordens magnetfält runt magnetosfären, och tätheten är därför mindre i större delen av magnetosfären än den är ute i solvinden. Men helt tom är inte magnetosfären: dels läcker det in en del solvindsplasma, men framför allt fylls magnetosfären av plasmautflöden från jonosfären. Hur stor del av magnetosfärens plasmainnehåll som kommer från jonosfären (och därmed från atmosfären) och hur stor del som kommer från solvinden kan variera, men normalt är jonosfären den viktigaste källan. Plasma från jonosfären flödar uppåt längs magnetfältet och fyller hela svansen med väte- och syrejoner. Solvindsplasma kan läcka in i särskilt stora mängder vid tillfällen med magnetisk rekonnektion på magnetopausen.

Ett annat fenomen som skiljer jordens magnetfält från en stavmagnets fält är magnetosfären. På stora avstånd (flera gånger jordens diameter) blir effekter av magnetfältets växelverkan med solvinden viktiga, med resultat att magnetfältet stängs in i en sorts bubbla, magnetosfären, som är hoptryckt på dagsidan (sidan mot solen) och utdraget till en lång svans på nattsidan. Elektriska strömmar som induceras i jonosfären genererar också magnetfält. Sådana fält genereras olika på dagsidan och nattsidan, vilket orsakar dagliga variationer som kan avlänka ytans magnetfält med så mycket som en grad.