Barnklinik Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet barnklinik

1. Våren 1971 började Ludvigsson på Barnkliniken i Linköping. Yngve Larsson var där handledare för ett forskningsprojekt om diabetes, inom vilket Ludvigsson gjorde rön om kvarvarande insulinsekretion hos barn. (källa)
2. Förekommer varningstecken som bland annat inkluderar påverkat allmäntillstånd eller tecken på mastoidit (inflammationsfynd över mastoidutskottet eller utstående öra) remitteras patienten akut till ÖNH-klinik eller barnklinik. (källa)
3. Sjukhuset var fram till 1947 odelat, men detta år bildades medicin- och kirurgklinikerna samt röntgenavdelningen. Ett par år senare kom ögon och öronavdelningarna till, senare också gynekologi- och barnklinikerna. Den psykiatriska avdelningen öppnades 1992. (källa)
4. Raivio blev medicine och kirurgie doktor 1969. Åren 1982–2003 verkade han som överläkare vid Barnkliniken vid Helsingfors universitetscentralsjukhus. Inom samma period innehade han även en extra ordinarie personlig professur i perinatologi vid Helsingfors universitet. Vidare har han tjänstgjort som dekanus vid medicinska fakulteten 1995–1996, som universitetets rektor 1996–2003 och som dess kansler från och med 2003. (källa)
5. 1917 instiftades lagen om barn utom äktenskap, vilken gav ensamstående mödrar rätt till underhåll. Det medförde att antalet inskrivna barn på de olika barnhusen minskades kraftigt. 1922 blev barnhuset istället ett barnsjukhus. Trettio år senare flyttade barnkliniken till nya lokaler på Karolinska sjukhuset. 1951 tog Stockholm stad över under namnet Norrtulls sjukhus, och utnyttjade komplexet och inrättade Norrtulls sjukhus i lokalerna för åldrings- och mentalvård. (källa)
6. Berfenstam var son till folkskollärare Lars Andersson och hans hustru Helena, född Göransson. Efter studentexamen i Uddevalla studerade Berfenstam vid Uppsala universitet, där han blev med. lic. 1943 och med. dr 1952 samt docent i pediatrik 1952. Han var biträdande överläkare vid barnkliniken vid Akademiska sjukhuset 1952-1956 och fungerande som konsult för Världshälsoorganisationen under många år mellan 1956 och 1983. Han var professor i socialmedicin vid Umeå universitet 1960-1961 och i Uppsala 1962-1981 samt var ledamot i Socialstyrelsens vetenskapliga råd 1961-1981 och rådgivare åt Barnombudsmannen. Vidare var han länge redaktionssekreterare för Socialmedicinsk tidskrift. (källa)