Bassolist synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas bassolist

Bassolist uttalas bas|sol|ist.

Ordformer och varianter av bassolist

Bassolist är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet bassolist

Kulturell påverkan och individuell variation skapar en stor variation i utbud och kvalitet på bassångare. Roller för basar har innehållit noter så låga som kontra-B (B1), till exempel i Gustav Mahlers Symfoni Nr. 2 och Sergej Rachmaninovs Vespermässa op 37 för kör, A under det i Frederik Magles symfoniska svit Cantabile, G under det i Pavel Tjesnokoffs Ne otverzhi mene, F under det i Krzysztof Pendereckis Kheruvimskaya pesn. Inom opera är den lägsta tonen i standardrepertoaren för basar stora D, som sjungs av rollfiguren Osmin i Mozarts Enleveringen ur Seraljen, men få roller har toner under stora F. Även om Osmins ton är den lägsta som 'krävs' i operarepertoaren, hörs lägre toner, både skrivet och oskrivet: till exempel, är det brukligt för basar att interpolera stora C i duetten "Ich gehe doch rathe ich dir" i samma opera, i Richard Strauss Rosenkavaljeren har Baron Ochs ett valfritt stort C ("Mein lieber Hippolyte"). Leonard Bernstein placerade ett valfritt kontra-B (B1) i operetten Candide. I ett sång- och körstycke har Pavel Chesnokov skrivit ett kontra-G eller ett kontra-B♭ (beroende på arrangemanget) för bassolisten i arian "Do not deny me in my old age". Inom symfonirepertoaren förväntas bassolisten i Mahlers Åttonde symfoni nå kontra-C♯. I Paul Mealors körverk De Profundis sjunger bassolisten ett kontra-E. Många brittiska kompositörer som Benjamin Britten har skrivit delar för basröster (såsom den första satsen av hans körverk Rejoice in the Lamb) vars basstämma centreras långt högre än den tessitura som antyds av klaven.

Jonsson var elev vid Kungliga Teaterns elevskola 1934. Han studerade sång för bland andra John Forsell, Sven Lizell och Ilmari von Delwig. Under elevtiden bedrev han även sångstudier i Berlin, München och Dresden. Den egentliga debuten skedde säsongen 1936–1937 då han blev fast anställd vid Kungliga Teatern och där han sedan var solist 1934–1959. Han framträdde i en rad större och mindre roller i basrepertoaren. Särskilt framgångsrik anses han ha varit i buffagenren, där hans komiska begåvning kom till sin rätt. Han anlitades även ofta som bassolist i oratorier.

Den femte scenen (akt IV) innehåller de båda sirenernas förföriska sång i g-moll, "Two daughters of this aged stream are we", som följs av en av Purcells ypperligaste kompositioner, passacaglian för oboer, stråkar, sopran, alt, bassolist och kör, "How happy the lover".

Han har sjungit roller vid bland annat Göteborgsoperan, Kungliga operan, Folkoperan, Opera på Skäret, Läckö slottsopera och Vadstenaakademien. Som konsertsångare har han exempelvis sjungit Antonio i Figaros bröllop med Kungliga filharmonikerna (dirigent Alan Gilbert), varit bassolist i Händels Messias tillsammans med bland andra Håkan Hagegård i Kansas i USA, samt även varit solist i Beethovens 9:e symfoni, Mozarts requiem och Faures requiem i Tokyo Opera City Hall i Japan tillsammans med Radiokören och Saarbrückens RSO.