Bataljonsvis Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bataljonsvis

1. De första grenadjärerna lär ha uppsatts av svenske generalen Lars Kagg vid försvaret av Regensburg 1634 genom uttagande av frivilliga ur infanteriet. Ludvig XIV gav 1667 varje kompani 4 grenadjärer, men dessa förenades 1670 regementsvis och senare bataljonsvis till ett kompani. Handgranaterna bortlades och grenadjärerna, som uttogs bland det starkaste och bästa folket, tjänstgjorde såsom en elittrupp och uppställdes på flyglarna. De infördes småningom i de flesta andra arméer. På slagfältet sammanfördes grenadjärkompanierna till särskilda bataljoner, vilka insattes, där största kraften erfordrades. Efter sjuårskriget (1756-1763) bibehölls deras indelning i bataljoner, och särskilda grenadjärregementen uppsattes till och med, varefter skillnaden mellan grenadjärer och annat infanteri helt och hållet försvann. Grenadjärerna fortlevde dock i Frankrike ännu efter Napoleon I:s tid, då de tillika med de s.k. voltigörerna (voltigeurs) utgjordes av utvalt manskap. Varje bataljons grenadjärkompani hade sin plats på högra flygeln. De utbyttes under Napoleon III mot soldater av första klass, vilka fördelades på alla kompanierna. De vid 1900-talets början förekommande grenadjärregementena var likställda med övrigt infanteri. (källa)
2. Salut avgavs med 128 skott, från ett batteri uppställt bakom Operan, och denna besvarades av fartygen på Strömmen och av batterierna på Skeppsholmen. Infanteriet avgav salvor bataljonsvis. Kungen steg sedan av hästen och ställde sig tillsammans med sin uppvaktning, statsråden och rikets herrar vid statyn. Därefter paraderade samtliga trupper förbi statyn och kungen. Då detta var över, steg kungen åter till häst och red tillbaka till slottet. (källa)
3. År 1710 inrättades av den förordnandet av öns försvarsväsende till Gotland sände generalmajor Anders Sparrfelt en beväring på denna plats. Den utgjordes av två regementen och bestod av både infanteri och kavalleri, tillsammans 3 300 man. Denna äldre beväring existerade dock inte särskilt länge. Åren 1810 och 1811 inrättades av dåvarande landshövdingen, amiral Olof Rudolf Cederström den nuvarande Gotländska nationalbeväringen av öns alla vapenföra ynglingar och män, som inte var anställda i allmän tjänst, mellan 15 (sedan 18) och 50 års ålder, av vilka dock de, som fyllt 45 år, bildade en reservtrupp, som endast i nödfall kunde utkommenderas. Exercistiden räckte tills fyllda 30 år, varefter man först var rekryt i tre år och sedan jägare, blev infanterist. Beväringen, som vid sin första uppsättning 1811 (då 15-åringar var inkluderade) uppgick till 7 048 man, bildade, förutom jägare- och infanteristyrkan, även en artillerikår bestående av två batterier, ett 12- och ett 6-pundigt. Den årliga övningstiden var för jägarna sex dagar och för artilleriet 12, men befälet hade dessutom, liksom spelet, ett befälsmöte varje år, även sex dagar för jägarna och 13 för artilleriet. Befälsmötena och artilleriets exercismöten hölls utanför Visby på "Södra Byrummet", jägarnas exercismöten på landsbygden, dels kompani- dels bataljonsvis. (källa)