Befjädrad Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet befjädrad

1. I nästan alla religioner som finns eller har funnits, har där funnits drakar. I mesopotamisk mytologi finns kaosmonstret Tiamat, som guden Marduk dräper och av vars kropp han skapar världen. De gamla Aztekerna trodde på en solgud, vid namn Quetzalcóatl, som har avbildats som en befjädrad flygande orm. Egyptierna föreställde sig drakar som onda varelser som utdelade plågor mot de som hamnade i dödsriket. Nordmännen eller Vikingarna trodde att en drake vid namn Nidhögg gnagde på världsträdet Yggdrasils rötter. Även Hinduerna berättar om någon slags drakar i sina heliga skrifter. (källa)
2. Vingmembran har utvecklats hos fem ryggradsdjursklasser. Riktiga vingar av flyghud, vilket är förutsättningen för aktiv flykt har bara utvecklats hos fladdermössen (Chiroptera) och hos de utdöda flygödlorna (Pterosauria). Hos alla andra fungerar flygmembranet för att underlätta olika former av glidflykt, exempelvis för att förlänga ett hopp mellan två träd. Konstruktionen av flygmembranet och dess placering på kroppen varierar beroende på djurgrupp. Flyghuden kan vara naken, pälsklädd eller, som hos fåglarna, befjädrad. (källa)
3. Inom paleontologiska kretsar är det omtvistat om Tyrannosaurus var befjädrad eller inte, även om de senaste forskningsrönen inte ger stöd för teorin att den hade fjädrar. (källa)
4. Torill Kornfeldt (2007). Befjädrad jättedino upptäckt i Kina. (källa)
5. Attentatet i Pålsjö skog och Den befjädrade ormen av Hans Alfredson. (källa)
6. Näbben är oftast kort med mer eller mindre nedböjd överkäke, vars kanter omsluter underkäken. Vingarna är huvudsakligen korta, avrundade och kupiga. Stjärten har en växlande längd med 12 till 20 pennor. Benen är i allmänhet starka och hela underbenet i de allra flesta fall befjädrade. Hönsfåglar har tre framtår och bakre tån är högre fäst an framtårna. Ibland saknas bakre tån. Klorna är starka, trubbiga, oftast kupade och vanligen korta. Huvudet bär oftast ett smycke, såsom hudflikar, kammar eller fjäderbuskar. Benbyggnaden är grov och de särskilda benen obetydligt luftförande. (källa)
7. Syftet med en perifras är att lyfta fram det som till exempel är bra eller positivt i ett parti, så att publiken får höra dess bra egenskaper på flera olika sätt. En perifras är effektiv för att man säger samma sak, med nästan identiska ord, utan att tråka ut sin publik. En hederstitel kan också vara en perifras. Som när Cicero som konsult hade slagit ner upprorsmakaren Catilinas försök att ta makten i Rom, då tilldelade senaten Cicero hederstiteln "fosterlands fader". Det är alltså en perifras för egennamnet. Aristoteles fick äran att bli omtalad som "Filosofen". De flesta perifraser är tillfälliga. Den engelska författaren Richmal Crompton har skrivit böcker som handlade om buspojken Bill. I dessa böcker förekom en fröken Chesterfield, en fågelvän som var lätt överspänd. I boken använder Chesterfield aldrig ordet "fågel", utan istället talar hon om "våra befjädrade vänner" eller "tvåbenta älsklingar" eller "små bevingade bröder". (källa)
8. Pärlugglan har en kroppslängd på 24–26 cm och ett vingspann på 54–62 cm. Den är brun på ovansidan med vita fläckar (pärlor) på skuldrorna. Undertill är den vitaktig med bruna streck. Huvudet är stort, med gula ögon och ett vitt runt ansikte och ett "förvånat" uttryck. De korta fötterna är befjädrade ut till klorna. Ungfåglar är mörkbruna utom i ansiktet där de har vita fält som sannolikt underlättar matningen i det mörka bohålet. Till färg och form är de båda könen lika. Dock skiljer de sig mycket i fråga om vikt. Hanen väger mellan 90 och 113 gram medan honan vanligtvis varierar mellan 126 och 194 gram, men det finns extremfall upp till 215 gram. (källa)
9. Doppingars täta fjäderdräkt, speciellt de mjuka, silverglänsande bukfjädrarna var länge eftertraktat på exklusiva klädesplagg, åtminstone sedan medeltiden. Utskurna befjädrade skinnbitar applicerades som utsmyckning på främst kragar och manschetter, speciellt på damkläder. De användes även till muffar. Det dialektala namnet "silkesand" i Skåne och Småland är en direkt koppling till detta bruk. Doppingarna jagades sällan som föda utan nästan enbart för "doppingpälsen". Dock påverkade inte jakten artens populationstrend i större utsträckning förrän på 1800-talet då fjäderprydnader av alla sorter blev högsta mode över stora delar av Västvärlden. Den intensiva jakten som följde drev flera populationer i centrala Europa och Storbritannien till gränsen av regional utrotning. Detta ledde i sin tur till fridlysning på flera platser vilket förmodligen räddade arten i Europa. Trots detta utbredda och bruk förekommer det ingen utbredd mytologi, symbolism eller berättartradition kopplade till skäggdoppingen. (källa)
10. Vissa grupper av fåglar, exempelvis många rovfåglar, har befjädrade tarser medan andra kan ha fjäll. Vid den vanligaste formen av ringmärkning fästs en metallring runt tarsen. (källa)