Begravning Synonymer Betyder Uttal

• jordfästning

Hur används ordet begravning

1. Begravningspsalm – se psalmexempel på psalm att sjunga vid begravning. (källa)
2. I Frankrike under 1800-talets först hälft var de två stora genremålarna Jean-François Millet och Gustave Courbet. Medan bondesonen Millet koncentrerade sig på att måla det lantliga Frankrike med bilder som Axplockerskorna (1857), så målade Courbet bilder från samhällets alla delar. Några av hans mest kända verk är Stenbrytarna (1849), Begravning i Ornans (ca 1850) och Ateljén (1855). (källa)
3. Begravningsplatserna syftar till att bevara de döda och behålla dem hos sig. I en del fall har man även sökt konservera kroppen genom mumifiering. Begravningsplatser är inte nödvändigtvis grävda gravar i marken. Man kan även lägga ut de döda i grottor. Begravning i själva huset eller inom hemmets räjong har också gamla anor. Begravning har även omgärdats av rädsla för de dödas spöken. Därför har man sökt att gravsätta dem i avlägsna platser. Begravning har varit omgärdad av ceremonier. Förutsättningen är att man tror att anden lever vidare under liknande former, men med hemliga krafter. (källa)
4. Franska graver betyder rista och har för ovanlighetens skull inte romanskt, utan germansk ursprung, lågtyska och holländska graven med betydelsen inrista, egentligen gräva. Jämför "gräva en grav", begravning, vallgrav, gravlax, gravanden som gräver en grop för sitt bo, grävling. (källa)
5. Gravöl är en äldre benämning för den sammankomst där släkt, vänner och andra träffas för att minnas en avliden person efter dennes begravning. (källa)
6. Ett griftetal är officiantens (eller en nära anhörigs) tal vid en begravning. (källa)
7. På inbjudan till en fest anges ofta ett datum för OSA (om svar anhålles). Detta innebär att värden vill ha besked från de inbjudna om de kommer eller inte. Det tillhör vett och etikett att höra av sig till värden och tacka ja eller nej till festen innan angivet datum. Efter att man meddelat värden sitt deltagande bör man som regel inte ändra sig, om man inte blir så sjuk att man inte kan deltaga eller vill gå på en begravning som man inte visste om när man tackade ja. (källa)
8. Nigning kan användas vid hälsning på en annan person av högre rang, exempelvis då en yngre hälsar på en äldre, eventuellt samtidigt som man tar i hand. Bruket har på många håll i västvärlden blivit mindre vanligt men förekommer vid vissa tillfällen, bland annat mottagande av en gåva eller utmärkelse samt inför högre uppsatta personer, särskilt en monark eller annan medlem av kungafamilj. Ibland niger också sörjande då de vid begravning hälsar på den döda. Nigning förekommer även vid applådtack på operahus men är inte vanlig på talteatrar. Desmond Morris menar att rörelserna i nigning och bugning fram till 1600-talet var kombinerade i en i princip könsneutral rörelse, som sedan separerades till två olika. (källa)
9. En variant av hällkistan är en enkel kista innesluten av sten (engelska cist). Ett gravfält med enkla kistor är daterad till 1400 BC. De är inneslutna av utvalda stora stenar (ej hällar). I stället för täckande ovanliggande häll förekommer att man täckte kistan med en djurhud. Den begravda personen begravdes i sidoläge enligt gängse sätt på bronsåldern. Kistan är ofta enkelgravar. Barngravar är utgrävda. Vanligtvis genomfördes begravningen som skelettgrav, men kremering förekom. Exempel finns på barngrav där ett skelettsatt barn senare kompletterades med ett kremerat barn. Efter begravning kunde skelettet tas upp och på något rituellt sätt användas av de efterlevande. Stenomslutningen kunde då ändras, då den senare tog mindre plats. Begravningsformen med kista användes av stäppfolken (även av Yamna). (källa)
10. Begravning, (jordafärd) formellt tidigare kallat jordfästning, är en ceremoni inför gravsättningen av en avliden. Se gravskick för olika former av gravar. (källa)