Beklämning Synonymer Betyder Uttal

• missmod

Hur används ordet beklämning

1. Mara kallades förr en känsla av kvävning, beklämning eller tryckande tyngd över bröstet, som kan uppkomma under sömn. Den medför ofta ett häftigt uppvaknande med ängslan och oro. Orsakerna kan vara många, ibland allvarliga, såsom hjärtsjukdomar, matsmältningsrubbningar, men ibland kan symptomet vara rent stressrelaterat och sågs t.ex. förr som ett uttryck för det man kallade neurasteni. (källa)
2. Efter det inledande avsnittet betecknade Margareta Sjögren (16.1) det som monoton tjatig grådaskighet som utmärkte det äkta paret Bjurhoff, vilken föreföll mer temperamentsfylld än en plötslig klarsyn om livets flykt. Det smakade överhuvudtaget konstruktion om det mesta där föga kändes upplevt och miljöerna kändes onaturliga. Sjögren noterade dock om det följande avsnittet (23.1) att där kom i alla fall ett inslag av mer giltig mänsklighet genom läkaren Gösta mitt bland alla dessa otympligt tillskurna situationer. Folke Hjort är en stark rollframställare och han blev nu direkt rörande. Men i övrigt upprepades de befängda beteendemönstren med medelålders människor som försöker roa sig som tonåringar. Samma recensent fortsatte (30.1) på samma tema och menade att det föreföll som om Bratt och Hjulström inte varit hemma i denna artificiellt utställningsmässiga medelklassmiljö som de velat skildra. De visade hur genuint främmande de var för denna art av människor när de oavbrutet motade in dem i ett tonårsbeteende. Inför följande avsnitt fortsatte Sjögren (6.2) att Bratt och Hjulström mer och mer fjärmat sig från verkligheten. De borde åtminstone låta sina personer tala vanlig svenska och ta reda på lite elementära kunskaper om hur människor lever och bor. Vid slutsummeringen av serien (6.3) sammanfattade Margareta Sjögren det hela som att det vore att tillerkänna paret Bratt och Hjulström ett mått av skarpsinne som serien saknat om man säger att de varit ute för att sticka hål på den välutbildade medelklassen. Den valhänt utförda avsikten spred bara olust och beklämning genom sin schematiska ytmässighet. De hade velat att vi skulle uppfatta den som tom och mållös i sin statusjakt som effektfull kontrast placerat in det nära nog idealistiska arbetarparet, tryggt förankrat sin klass som idealiserades lika ytligt som de andra karikerades. Till detta bidrog Margita Ahlins och Tommy Johnsons utomordentligt fina rolltolkningar. Annars var skådespelarinsatserna av egendomligt skiftande kvalitet med Sven Wollters överdrifter eller Roland Hedlunds stereotypa sprattelgubbe till direktör. Stig Torstensson har aldrig visat sig vara någon nyansernas mästare och brast mest i trovärdighet, bland annat i sitt utbrott mot hustrun, spelad av den utomordentliga Christina Stenius. (källa)
3. Den 30 juni 1688, samma dag som biskoparna blev frikända, bad en grupp protestantiska adelsmän, kända som de "odödliga sju" (Immortal Seven) prinsen av Oranien att komma till England med en armé. I september hade det blivit tydligt att Vilhelm ämnade invadera, men ändå avböjde Jakob hjälp från Ludvig XIV, då han fruktade att engelsmännen skulle motsätta sig fransk inblandning. Jakob trodde dessutom att hans egen armé skulle vara tillräcklig, men han visade sig vara för självbelåten, för när prinsen av Oranien anlände 5 november 1688, hoppade alla kungens protestantiska befälhavare av. Hans egen dotter, Anna, anslöt sig till angriparna, vilket orsakade stor beklämning för kungen. 11 december försökte Jakob fly till Frankrike, och kastade först det kungliga sigillet i Themsen. Han blev dock tillfångatagen i Kent. Prinsen av Oranien önskade inte att Jakob skulle bli en martyr och lät honom fly den 23 december. Jakob togs emot av Ludvig XIV, som erbjöd honom ett slott och en generös pension. (källa)