Vad betyder och hur uttalas besvärsskrivelse
Besvärsskrivelse uttalas be|svärs|skriv|else.
Ordformer och varianter av besvärsskrivelse
Singular
- besvärsskrivelse
- obestämd grundform
- besvärsskrivelses
- obestämd genitiv
- besvärsskrivelsen
- bestämd grundform
- besvärsskrivelsens
- bestämd genitiv
Plural
- besvärsskrivelser
- obestämd grundform
- besvärsskrivelsers
- obestämd genitiv
- besvärsskrivelserna
- bestämd grundform
- besvärsskrivelsernas
- bestämd genitiv
Besvärsskrivelse är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet besvärsskrivelse
Vid kommunfullmäktiges behandling av årsbudgeten den 28 oktober 1971 föreslog kommunstyrelsen att förslaget "bro över Ume älv" skulle antas. Detta följdes av en het debatt som varade i sex timmar innan kommunfullmäktige beslutade att bevilja anslag till bron. Röstetalet var 25 nej-röster mot 26 ja-röster, där ordförande hade utslagsrösten. Därmed var brons placering vid kyrkan avgjord. Beslutet att bygga bron ledde till att länsstyrelsen fick in 43 besvärsskrivelser mot beslutet. I maj 1972 ingicks ett avtal mellan Umeå kommun och Vägverket att Vägverket skulle bygga bron med start den 16 juni 1972. AB Vägförbättringar fick uppdraget att bygga bron för 18,6 miljoner kronor, där priset räknades upp enligt SCBs indextal, ett inflationsskydd mot pris- och lönehöjningar. I uppdraget ingick även att göra andra arbeten i anknytning till bron, såsom bro över Varvsgatan, gångtunnel samt pålning med mera för vägar.
Under det stora nordiska kriget uppstod dock nya svårigheter. Sveriges ekonomiska problem medförde att staten fick svårt för att betala för vapenleveranserna från faktoriet och hantverkarna fick försämrade levnadsvillkor. Skulden lades på Craelius och i en besvärsskrivelse från hantverkarna till Krigskollegium 1719 ansåg man att Craelius inte hade anskaffat tillräckligt med råvaror, inte betalat hantverkarna för deras arbete och ha fördyrat bland annat spannmål och salt. Craelius kunde dock i huvudsak förklara sitt agerande, men Krigskollegium ansåg att viss kritik var befogad angående utbetalning av pengar till hantverkarna.
