Bildhuggeri Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bildhuggeri

1. Inom bildhuggeriet (trä) används i stor utsträckning skölpar av varierande kurvatur och bredd. Man anger kurvaturmåtten på en bildhuggarskölp med diameter – bredd, exempelvis 40–25. En variant av dessa skölpar kallas getfot, och är en skarp V-formad modell som ofta används till linjering och detaljbearbetning. Miniatyrmodeller av getfötter används även för att skära linoleummatta till linoleumtryck. (källa)
2. Fynden härrör sig från två olika utvecklingsperioder. Till den äldre hör ruinerna i Oajaca, Guatemala och Yucatan, till den yngre de fynd som påträffats i det aztekiska rikets område. Den amerikanske forskaren J. L. Stephens, upptäckte redan under 1800-talet under sina resor i Yucatans urskogar – utom långa murar, jordterrasser, altaren, vattenledningar, brunnar, broar, obelisker med mera – ruinerna efter inte mindre än 44 forna städer, av vilka de flesta hade vidsträckta och praktfullt smyckade byggnader. Templen är vanligen byggda i stympad pyramidform, med enkla, sneda väggytor eller med upp till åtta avsatser eller terrasser. De egentliga byggnaderna är uppförda antingen på slätmark eller på terrasserna eller på pyramidernas plattformar. De är vanligen fyrkantiga och byggda av väl sammanfogad, huggen sten. Taken är antingen horisontella, byggda av trappformigt lagda stenar, eller välvda. Ytterväggarna pryds med bildhuggerier i hög relief och med hieroglyfliknande inskrifter. Rummen i byggnaderna är vanligen långa i förhållande till sin bredd, saknar fönster och får sitt ljus genom dörröppningarna. Som exempel på byggnadsverk kan nämnas två större (170 fot höga) och en mängd mindre pyramider vid San Juan de Teotihuacan i Mexiko, monumentet i Cholula, pyramiderna i San Christobal, Teobantepec, Santa Cruz del Quiche, Jochicalco med flera ställen. (källa)
3. Akterkastellet ovan akterspegeln har en sköld med Gustav III:s namnskiffer i guld på en blå botten. Vid bordläggningens sidor invändigt i aktern samt på rodret utfördes allegoriska målningar i guld på en blå botten. Bildhuggerier utfördes till stor del av Johan Törnström. Slupen var utrustad med två fällbara master för latinsegel för segling i gynnsam vind. Främre delen av slupen har tofter för 18 roddare samt i mitten en kobrygga. En gösstake pryder stäven med en kunglig flagga i toppen. (källa)
4. Victor Bastos gjorde sig först känd genom kritteckningarna Den samaritanska kvinnan, Skattepenningen med flera. Han blev 1860 utsedd till professor i bildhuggeri vid Academia Real de Belas-Artes i Lissabon. Hans förnämsta verk är en kolossalstod i brons av Luis de Camões, omgiven av åtta marmorfigurer (1867), en marmorstod av kung Dom Pedro V och en bronsstod av upptäckaren Magalhães i Lissabon (1873). (källa)
5. Pyrofyllit har användning inom bildhuggeri och som prydnadssten. Den kinesiska bildstenen, eller agalmatolit, är ibland tät pyrofyllit. (källa)
6. Gustaf Sandberg vann flera stora skulpturtävlingar, men inget kom till utförande. Bland annat fick han pris för större utsmyckningsreliefer för Riksdagens plenisalar 1906, Wennerbergmonumentet i Uppsala 1908, stater över Karl X Gustav i Stockholm 1912 och en staty över Gustav Vasa i Kalmar 1924 samt Topeliusmonumentet i Helsingfors och utsmyckning av Statens historiska museums lilla gård i Stockholm. Vid tävlingen om ett Engelbrektsmonument vid Stadshuset 1917 deltog han med en skiss visande en ståtlig bred men med auktoritet och vid tävlingen om Nationalmonumentet 1910 kom han på andra plats efter Christian Eriksson. Parallellt med de stora monumentala uppdragen vid olika byggnationer arbetade han självständigt med mindre figur- och porträttskulpturer bland annat utförde han porträtt av Carin Östberg som ställdes ut 1923 och något år senare utförde han ett porträtt av Ragnar Östberg som inköptes av Stadshuset 1936. Band figurskulpturerna märks verket Tröst utförd i sjödränkt ek, Livsluft i lönn och Mor med barn i brons. Han arbetade ofta tillsammans med brodern Aron, som han delade ateljé med fram till sin död. De arbetade ofta som "Bröderna Sandberg" och det är därför svårt att veta vem som gjorde vad vid de gemensamma uppdragen. Från 1925 undervisade de båda bröderna i bildhuggeri och modellering under 20 års tid vid Tekniska skolan i Stockholm, nuvarande Konstfack. (källa)
7. Elevantalet översteg sällan dussinet i de högre skolorna, vilkas uppgift det verkligen var att fostra professionella konstnärer. Överbefolkningen gällde bara principskolorna. Carl Fredrik Fredenheim hade 1795 blivit preses för Konstakademien och överintendent och han var därmed i praktiken chef för hela det officiella konstlivet. Han var också museichef för Konglig Museum och hade ledningen för museet. Efter anmälan till direktören kunde eleverna studera "alla dagar i konungens samlingar av italienska och flamländska målningar och teckningar, de gamla målade fajanser, som bära namn efter Rafael, etruskiska vaser, antikt bildhuggeri i figurer och ornament, kopparstycken och dithörande böcker i alla konsternas grenar och myntvetenskapen samt de grekiska och romerska medaljerna". Fredeneim betonade att de egentliga eleverna träffades där först. "De äro konstlärlingar och förtjäna som sådana allt skydd, endast dessa kunna åberopa någon rätt till studier i konungens museum". Då Fredenheim övertalat kungen att inköpa botanikprofessor Nicholas Martellis samling hade han gjort det genom att "insinuera dess nödvändighet för akademien". De elever som var försigkomna fick studera även de mästarteckningar, som fanns i Tessinska samlingen. Fredenheim skrev i Journalen för den 23 juli 1800: "Började initiera 5 akad:s elever, Fahlcrantz, Per Gustaf von Heideken, Christian Arvid Linning, Fredric Werner och Anders Johan Hansson i tecknandet efter store mästare i musei samling, som jag visade dem och gav dem var sina teckningar att kopiera, som sattes under lösa glas". (källa)