Vad betyder och hur uttalas bildsekvens
Bildsekvens uttalas bild|sekv|ens.
Ordformer och varianter av bildsekvens
Singular
- bildsekvens
- obestämd grundform
- bildsekvens
- obestämd genitiv
- bildsekvensen
- bestämd grundform
- bildsekvensens
- bestämd genitiv
Plural
- bildsekvenser
- obestämd grundform
- bildsekvensers
- obestämd genitiv
- bildsekvenserna
- bestämd grundform
- bildsekvensernas
- bestämd genitiv
Bildsekvens är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet bildsekvens
En gång har Mr Burns förlorat hela sin förmögenhet och kraftverket övertogs då av banken. Banken anställde då Lenny Leonard som vd, tillsammans med Lisa Simpsons hjälp lyckades han senare köpa tillbaka det. Mr Burns har också sålt kraftverket till tyska investerare för 100 miljoner dollar, han köpte det tillbaka senare för 50 miljoner dollar. Kraftverket har stora brister i säkerheten, vid en inspektion hittades 342 brister, en reparation skulle gå på 56 miljoner dollar. Bildsekvenser har även visat att det finns råttor och arbetare som fäktas med plutonium.
Enskilda serieliknande teckningar förekom såväl i skämttidningarna som i karikatyrhäftena, men i allt väsentligt bestod de av ögonblicksbilder. 1897 anlitade dock Strix den 20-årige, ännu okände, Oskar Andersson, "OA", som redan under sitt första år började teckna bildsekvenser. Två år senare, 1899, publicerades Bröderna Napoleon och Bartolomeus Lund från Grönköpings resa Jorden runt, en längre berättelse som sträckte sig över flera månaders Strix-utgivning och till stor del bestod av serieteckningar, och 1902 publicerades den första serien med Mannen som gör vad som faller honom in, vilken snart följdes av Urhunden. OA:s spirande karriär som Sveriges första framgångsrika serietecknare fick dock ett abrupt slut då han 1906 begick självmord.
Nästan alla andra filmer från åren kring sekelskiftet som bestod av mer än en bildsekvens (tagning) hade övergångar i form av övertoningar (det vill säga den ena bilden gled långsamt över i den andra), och de var alltid filmade rakt framifrån som om det vore en teaterscen. Efter 1903 är det svårt att hitta några exempel på det här sättet att göra klipp och först på slutet av 1920-talet kom övertoningen tillbaka, nu som ett uttryck för att det hade gått en längre tid mellan de två bilderna.
