Billighetsupplaga Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet billighetsupplaga

1. Stockholmspressen var mer eller mindre negativ till filmen. Expressens recensenten skrev "trist kring Adamsson" och Aftonbladet kommenterade huvudpersonens författardrömmar med orden "den Dan Anderssonska författardrömmen i billighetsupplaga." Svenska Dagbladet gav både ris och ros till Stig Ossian Ericssons regi men berömde Hans Ernbacks och Christina Schollins rollprestationer. Dagens Nyheter berömde Kerstin Tidelius' insatser. (källa)
2. Med femte samlingen Dikter (1897) avslöts hans originaldiktning. Han gav dessutom översättningar av Goethes Ballader (1876) och Visor och dikter (1901), Fitgers Hexan (1887) och Coppées För kronan (1896). I Svenska akademiens Handlingar läsas Snoilskys inträdestal, över P. Genberg (1877), hans Minne av Mikael Choræus (1895) och Minne af Rutger Fuchs (1900), samtliga på nytt tryckta i Minnesteckningar och andra uppsatser (1904). I Kungl. bibliotekets handlingar tryckte han 1894-95 Svenska historiska planscher och utgav 1892 ett urval av Sehlstedts dikter med monografisk inledning. Svenska bilder utkom 1886 i billighetsupplaga. Snoilskys Samlade dikter utgavs 1903-04 i fem band, nationalupplagan 1913. Urval för skolan utkom 1906 och 1908, Ausgewählte gedichte i översättning av A. Stern 1891. (källa)
3. Jürgenson öppnade 1861 egen affär i Moskva och upparbetade sitt musikförlag (huvudsakligen ryska mästares verk) till rang av en bland de största världsfirmorna i branschen. Han utgav 1863–73 de första billighetsupplagorna av Felix Mendelssohns, Robert Schumanns och Frédéric Chopins pianokompositioner. Hans söner Boris och Grigorij Jürgenson var senare innehavare av förlaget. (källa)
4. Härtel, som var juris doktor, var tillsammans med sin bror Raimund Härtel (1810–1888) innehavare av musikförlaget Breitkopf och Härtel i Leipzig. Han förlade Franz Liszts, Felix Mendelssohns, Robert Schumanns, Frédéric Chopins och Richard Wagners arbeten. Han föranstaltade storartade kritiska upplagor av Johann Sebastian Bachs, Giovanni Pierluigi da Palestrinas och Ludwig van Beethovens verk, utgav billighetsupplagor av snart sagt alla musikens äldre och nyare mästare samt odlade i sitt bokförlag musikteorin och musikhistorien. (källa)