Vad betyder och hur uttalas bisyfte
Bisyfte uttalas bi|syfte.
Ordformer och varianter av bisyfte
Singular
- bisyfte
- obestämd grundform
- bisyftes
- obestämd genitiv
- bisyftet
- bestämd grundform
- bisyftets
- bestämd genitiv
Plural
- bisyften
- obestämd grundform
- bisyftens
- obestämd genitiv
- bisyftena
- bestämd grundform
- bisyftenas
- bestämd genitiv
Bisyfte är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet bisyfte
Assignat, anvisning på fast egendom, var ett slags sedel som under franska revolutionen utgavs mot säkerhet i det beräknade försäljningsvärdet av de indragna kyrkogodsen, sedermera även i emigranternas konfiskerade gods och annan statsegendom. Assignaterna blev snart den enda utvägen i de ständigt växande finansiella svårigheterna, men ett bisyfte med deras utsläppande, vilket särskilt revolutionspolitikern Honoré Gabriel Riqueti de Mirabeau framhöll, var till en början att intressera alla sedelinnehavare, det vill säga alla samhällsklasser, i egendomarnas försäljning och därmed i sakernas nya ordning.
Nathorst ledde flera expeditioner till bland annat Norra ishavet. Sin första polarfärd gjorde han till Svalbard med ingenjör Hjalmar Wilander 1870. År 1882 besökte han Svalbard igen i sällskap med Gerhard De Geer. År 1883 deltog han i Adolf Erik Nordenskiölds Svenska Grönlandsexpeditionen 1883 med "Sofia" som souschef och ledde dess färd från Waigattet till Kap York. Expeditionen 1898 med fartyget "Antarctic" gick till Björnön, Svalbard och Kung Karls Land. År 1899 genomfördes en expedition till Grönland med bisyfte, att finna Andrées expedition från 1897. Andrée och hans manskap återfanns dock ej och expeditionens viktigaste bidrag blev huvudsakligen kartläggning av områden runt Grönland. Nathorsts polarforskningar gav honom rikt material av polartrakternas fossila floror och han fortsatte Oswald Heers arbeten. Även andra vetenskapsgrenar drog nytta av de olika samlingsarbetena. Dessa två expeditioner beskrivs i böckerna "Två somrar i Norra Ishavet".
Homén utgav Våra skogar och vår vattenhushållning (1917), där han, utgående från naturens vattenhushållning, pläderar för reglering av vattnet i sjöar och floder samt avdikning av skogarna. År 1918 tog han initiativ, ej utan politiskt bisyfte, till ett stort arbete om Östkarelen och Kola lappmark (på svenska 1920), vilket han på kort tid fick till stånd. Han verkade ivrigt för turistväsendets utveckling i Finland (sedan 1891 funktionär, sist ordförande, i Turistföreningens styrelse).
