Vad betyder och hur uttalas blyvitt
Blyvitt uttalas bly|vitt oböjligt.
Blyvitt betyder basiskt blykarbonat som färg.
Ordformer och varianter av blyvitt
Singular
- blyvitt
- obestämd grundform
Blyvitt är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet blyvitt
Blyvitt (Kremnitzervitt, kremservitt), C.I. Pigment White 1 (77597), är ett syntetiskt vitt pigment med mycket god täckförmåga. Blyvitt är basiskt bly(II)karbonat, vars formel kan skrivas Pb3(CO3)2(OH)2. Ett tidigare skrivsätt var 2PbCO3 . Pb(OH)2.
Blyvitt, liksom de intensiva blypigmenten blygult (blyglete och bly-tenngult) och blymönja, förekommer inte naturligt, utan har ända sedan antiken tillverkats genom kemiska processer.
Puder fanns redan i antikens Rom, då bestående av kalk och blyvitt. De första pudren i Europa dök upp i Frankrike under 1500-talet, och var då av vetemjöl. Under 16- och 1700-talen använde både män och kvinnor puder, i ansiktet och särskilt i perukerna för att göra dem vita.
I antikens Rom användes ofta starka blekmedel och hårfärger så rigoröst att följden ofta blev skallighet. Det var även populärt att använda ett blyvitt puder som applicerades i ett tjockt lager i ansiktet, på halsen, axlar, armar och barmen.
Zinkvitt, C.I. Pigment White 4 (77947), är ett vitt pigment som består av zinkoxid, ZnO. Zinkvitt introducerades om konstnärsfärg i slutet av 1700-talet. Under 1800-talet började det gradvis att ersätta blyvitt även i hantverksmåleriet, eftersom man insåg att blyvitt var giftigt. 1860 förbjöds blyvitt för invändigt måleri och zinkvitt blev det dominerande vita pigmentet tills det kring 1900-talets mitt kom att ersättas av titanvitt. Inom hantverksmåleriet används det idag främst i linoljefärg för kulturhus.
