Vad betyder och hur uttalas brandbevakning
Brandbevakning uttalas brand|be|vak|ning.
Ordformer och varianter av brandbevakning
Singular
- brandbevakning
- obestämd grundform
- brandbevaknings
- obestämd genitiv
- brandbevakningen
- bestämd grundform
- brandbevakningens
- bestämd genitiv
Brandbevakning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet brandbevakning
Brandvakt, eller nattväktare, var ett yrke i större städer som inneburit olika arbetsuppgifter, men som ofta innebar att nattetid håll ordning och sköta brandbevakningen. Begreppen brandvakt, nattvakt och stadsvakt har ibland använts synonymt men också haft olika betydelser i olika städer och under olika tider. Utöver vakthållning kunde brandvakten i vissa städer, och under vissa perioder även reglera gatubelysning, ha hand om stadens nycklar, meddela tid och vädervariationer. Brandvakten var vanligen beväpnade med exemplvis knölpåk eller någon form av pik, och hade visselpipa eller något annat redskap för att kunna larma om det behövdes.
Under 1700-talet förekom det brandvakter i städerna vars ansvar var att hålla ordning och brandbevakning. År 1776 skedde en stor förändring av Stockholms polisväsende. Sverige hade sedan 1600-talet ett bristfälligt polisväsende och hade problem med ordning och kriminalitet i samhället. Samma år inrättade Gustav III den Kungliga Poliskammaren efter att ha tagit inspiration från Paris. Gustav III:s polismästare Henric von Sivers utförde sitt arbete så exceptionellt att han 1786 adlades med namnet Liljensparre. Han ska även ha löst mordet på kungen. Polisen fick en betydande summa för att avlöna spioner och informatörer. Denna hemliga underrättelseverksamhet blev mot slutet av 1700-talet mer omfattande. I städerna fanns det även separationsvakter och stadsvakter som höll ordning.
Byggnaden användes som vattentorn fram till 1932, då stadens vattenförsörjningssystem gjordes om. Det användes därefter som observationstorn för brandbevakning. Den klarade sig från skador under andra världskriget, men stod senare under många år utan användning. År 1983 blev vattentornet ett byggnadsminne. Det restaurerades senare och blev i slutet av 1980-talet ett museum för stadsplanering i Mariupol.
