Bristvara Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bristvara

1. Hyggesbränningen gynnar vissa brandanpassade växter och djur. Värmen får en del s.k. fröbanksarter att gro, som till exempel svedjenäva. Vissa sällsynta vedinsekter får tillgång till bränd ved vilket idag ofta är en bristvara. (källa)
2. Lump var från början den enda råvaran till pappersmassa fram till ca 1830-talet, då man började tillverka massan av halm och slipmassa av träråvara. Dock fanns lumppappret även senare, och används än idag till vissa exklusiva små bokupplagor. Det bästa pappret fick man från linnelump, vilket var en bristvara. I "pappersbruksstäder", som levde nästan helt på pappersbruket, till exempel Mölndal i Västsverige, var bristen på lump som svårast. Speciella lumpsamlare var anställda av pappersbruken för att samla in råvaran. På 1860-talet lyckades man på kemisk väg använda trämassa för papperstillverkning, vilket ledde till att papperet blev billigare. (källa)
3. Många Grupp B-bilar fick ett nytt liv när klassen släpptes in i rallycross under 1990-talet. I det sammanhanget kördes tävlingarna på inhägnade banor och med kortare raksträckor, vilket minskade riskerna. Det blev dock en kortlivad epok på grund av att antalet körbara bilar var litet, inga nya tillverkades och reservdelar var bristvara. (källa)
4. I det gamla bondesamhället var fattigdomen utbredd och maten ibland en bristvara. Utvecklingen stagnerade på grund av detta och det var en allmänt ohållbar situation. Regeringen uppmanade därför socknar, församlingar, härad och länsstyrelser att bilda sparbanker, banker som skulle uppmuntra sparande. Vinsten från verksamheten skulle gynna kunderna på ett eller annat sätt. Antingen sänktes utlåningsräntan eller höjdes inlåningsräntan eller så skänkte man pengar till olika allmännyttiga verksamheter i verksamhetsområdet. (källa)
5. Dricksvatten är en bristvara i stora delar av världen. (källa)
6. Den vattenmättade torven i det aktiva lagret och den underliggande permafrosten både förhindrar en effektiv dränering och djup rotbildning. Jorden är sur till neutral och fattig på näringsämnen. Markkväve är en bristvara, och det finns bara några få ärtväxter med kvävefixerande bakterier. Höga växter som träd kan inte utvecklas under tundrans förhållanden och vegetationen består huvudsakligen av gräs, halvgräs, mossor, lavar och mindre buskar. Snödjupet är den största enskilda faktorn för hur höga växterna blir, och norr om 75:e breddgraden, där klimatet att betrakta som öken eller halvöken, blir mycket få växter högre än fem centimeter. Mellan 50 och 98 procent av biomassan är under markytan. I de alpina miljöerna är blåsten särskilt påtaglig, och många buskar är formade efter vindriktningen. Vissa perenna växter som växer i tundramiljön har på grund av den korta växtperioden utvecklats så att de bildar knopp ett år och blommar ut året därpå. Rotsystemen på växterna är i allmänhet 10–15 cm ner i marken, och markpåverkan, såsom hjulspår, dammbyggen och utvinning av naturresurser skapar betydande spår i landskapet. (källa)
7. I glest befolkade områden ärätten till vatten ofta inte problemfylld men ju fler människor och samhällen och stater som berörs desto större blir risken för konflikter. Rent dricksvatten är i vissa delar av världen en bristvara och nyttjandet av vattenkällorna och kontrollen av dem får allt större social och ekonomisk betydelse. Särskilt problematiskt blir det när stora vattenresurser i form av floder flyter genom många länder och länder högre upp i systemet anses göra oproportionerligt stora uttag eller orsaka oacceptabel nedsmutsning. (källa)
8. Användning av zinkoxid är känd sen första tiden e. Kr., men då endast i dess naturliga form. Redan då användes det som pigment i målarfärg, men på den tiden var zinkoxid en dyrbar bristvara. I slutet av 1700-talet lärde man sig att framställa zinkoxid industriellt, zinkoxidtillverkning i stor skala kom igång 1782 i en fabrik i Frankrike, varefter priset började sjunka. Det var dock impopulärt bland målare på grund av den långa torktiden i olja. Färgen torkar ytterst långsamt och tar många dagar innan det blir dammtorrt, och veckor innan det blir någorlunda hårt. År 1848 upptäckte dock en konstnär att torktiden kunde minskas väsentligt genom tillsats av torkmedel, s.k. sickativ, och därefter blev pigmentet allt vanligare i konstnärsfärger. Efter hand upptäcktes dock att oljemålningar blir sköra och lätt krackelerar av zinkvitt. (källa)