Bronsplatta Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bronsplatta

1. Fyndet består av en stor bronskittel, 64 centimeter i diameter och 34 centimeter hög. Den innehöll två bronssvärd av Hallstatt-typ, två hinkliknande kärl och tolv cirkelrunda bronsplattor. Kitteln är förmodligen tillverkad någonstans i området kring Svarta havet och typen förekommer i mellan- och kontinentaleuropa – förutom i Grekland och Etrurien. Den här sortens stora kittlar har använts som offerkärl vid religiösa ceremonier. Hallstattsvärden, som har böjts för att få plats i kitteln, är vanliga över hela Europa och har säkerligen tillverkats någonstans på kontinenten. De två hinkliknande kärlen - så kallade ciste a cordoni - finns både inom den etruskiska kulturen och i det östra alpområdet. De har använts till vätskor, eventuellt drycker, och har antagligen använts i kultbruk och vid religiösa riter. De tolv bronsplattorna har inga paralleller någonstans i Europa och det har lagts fram en idé om att de skulle kunna vara av inhemsk produktion. Detta beroende på att deras formspråk liknar andra föremål som man vet är tillverkade i Norden. (källa)
2. Utsmyckningen i Markuskyrkan skapades av konstnärsparet Barbro och Robert Nilsson. De formgav bland annat de två vävnaderna bakom altaret och krucifixet däremellan. Kyrksilvret, ljusstakar och bronsplattan i träporten är skapade av Robert Nilsson, likaså en klinkerrelief i fasaden ovanför porten. (källa)
3. Byggnadens inre, som får sitt ljus genom öppningar i det med bronsplattor och förgyllningar rikt smyckade taket, pryds av segergudinnor av Christian Daniel Rauch och av en relieffris av J. M. Wagner, framställande bilder ur Tysklands forntid. Under densamma står på konsoler och postament marmorbyster av berömda män och kvinnor. (källa)
4. Under den inledande fasen av Operation Reinhard begravdes de mördades lik i massgravar och täcktes med kalk. Med tiden visade sig denna metod vara otillräcklig. På grund av sommarvärmen och förmultningsprocessen i gravarna svällde liken och marken rämnade. Förutom den påträngande stanken utgjorde detta en allvarlig hälsorisk. I mars 1942 hade Heinrich Himmler bestämt att liken efter de judar och ryska krigsfångar som skjutits på ockuperat sovjetiskt territorium skulle grävas upp och kremeras. Himmler krävde att alla spår efter massmordet skulle förintas och uppdrog åt Standartenführer Paul Blobel att leda Aktion 1005. Blobel och hans manskap anlände till förintelselägret i Chełmno i juli 1942 för att där företa olika kremeringsexperiment. Blobel fann att den mest effektiva metoden var att bränna liken på stora järngaller placerade över gropar med öppen eld. Askan begravdes sedan i de gropar ur vilka liken tidigare grävts upp. Blobel skickade en rapport till Globocnik, för att denne skulle implementera tekniken i Operation Reinhard-lägren. Globocnik motsatte sig dock initialt kremering av de mördades kroppar. Han menade, att det tyska folket skulle känna stolthet att man hade förintat den judiska rasen. Detta borde inte döljas för framtida generationer. Enligt ett vittnesmål av SS-Obersturmführer Kurt Gerstein föreslog Globocnik av ideologiska skäl att man i massgravarna skulle lägga ner bronsplattor med information om att det var de tyska nazisterna som "hade modet att utföra denna gigantiska uppgift". (källa)