Vad betyder och hur uttalas bugning
Bugning uttalas bug|ning -en -ar.
Ordformer och varianter av bugning
Singular
- bugning
- obestämd grundform
- bugnings
- obestämd genitiv
- bugningen
- bestämd grundform
- bugningens
- bestämd genitiv
Plural
- bugningar
- obestämd grundform
- bugningars
- obestämd genitiv
- bugningarna
- bestämd grundform
- bugningarnas
- bestämd genitiv
Bugning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet bugning
En nigning är en traditionell västerländsk hälsningsgest utförd av kvinnor och flickor där den nigande böjer benen vid knäna. Ibland böjs även huvudet. Den manliga motsvarigheten är en bugning.
Skräntärnans repertoar utgörs av några karaktäristiska barska, något hägerliknande kraxande läten. När föräldrar, ungar och gamla fåglar möts hörs ett utdraget ra-ra-ra-ratschau. Detta sker i samband med en bugning på marken eller i luften. Fåglarna lockar i flykten med ett ljudligt, djupt skrovligt kree-ark!. Skärgårdsbor brukar säga att den ropar Kraakatau!, vilket rätt väl beskriver lätet. Vid fara låter skräntärnan höra ett upprepat rara-ra, och den attackerar andra tärnor med ett skrarpt graap. Ungfåglarnas tiggläte består av ett genomträngande kli-vi, eller iih.
En bugning är en traditionell hälsningsgest, där en person med raka ben böjer överkroppen och ibland även huvudet.
