Byggmästare Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder byggmästare, varianter, uttal och böjningar av byggmästare

Byggmästare synonym, annat ord för byggmästare, vad betyder byggmästare, förklaring, uttal och böjningar av byggmästare.

Vad betyder och hur uttalas byggmästare

Byggmästare uttalas bygg|mäst|are och är ett substantiv -n; pl. byggmästare, best. pl. byggmästarna.

Ordformer av byggmästare

Singular

byggmästare
obestämd grundform
byggmästares
obestämd genitiv
byggmästaren
bestämd grundform
byggmästarens
bestämd genitiv

Plural

byggmästare
obestämd grundform
byggmästares
obestämd genitiv
byggmästarna
bestämd grundform
byggmästarnas
bestämd genitiv

Byggmästare är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet byggmästare

  1. Denna enkla skildring visar kanske bättre änågot annat andan i medeltidens gillen. Liknande förbund uppstod överallt där en skara män – fiskare, jägare, resande köpmän, byggmästare eller bofasta yrkesmän – samlades för att göra gemensam sak. På ett skepp fanns alltid kaptenens befälsmyndighet, men för att det gemensamma företaget skulle sluta väl kom alla ombord, rika och fattiga, herrar och besättning, kapten och sjömän, överens om jämlikhet i sitt inbördes förhållande, att endast vara män, med plikt att hjälpa varandra och lösa eventuella tvister inför domare som valts av alla. (källa)
  2. Kakelugnen har sitt ursprung i de så kallade pottugnarna som ursprungligen bestod av ugnar med krukor inmurade i ugnsväggarna. Genom att uppvärmd luft stannade kvar i krukorna fungerade dessa som värmemagasin. Ugnarna kallades på latin caucus eller caucellus efter det latinska ordet för kruka, caccabus. Krukorna ersattes efterhand av skålformade kakel. Sådana ugnar var kända hos langobardiska byggmästare i Italien på 600-talet. Ur pottugnen utvecklades i Alpländerna och södra Tyskland på 1200-talet biläggarugnen, vilken ofta eldades från intilliggande rum till exempel köket eller husets hall. Redan i slutet av 1200-talet var sådana ugnar i bruk i städer som hade handelsförbindelser med de tyska hansestäderna. (källa)
  3. Fram till 1950-talets början murades nya byggnader vanligen av tegel och kalkbruk. Därefter kom kalken som bindemedel att trängas undan av cement eller blandningar av cement och kalk. I stället för den kunskap om materialen, som tidigare var gemensam för producenter, byggmästare och arkitekter, kom också yrkesgrupperna att specialiseras och utveckla sina egna språk. (källa)
  4. Moderna byggnader är oftast så komplexa att det blir ett arbete för specialister gällande planering (genom projektörer), tillståndsgivning (genom bygglov) och själva byggprocessen (genom en byggmästare). (källa)
  5. Philip Jacob Rapp (1820–1917), byggmästare. (källa)
  6. Byggherre är enligt plan- och bygglagen (PBL) den som för egen räkning utför eller låter utföra byggnads-, rivnings- eller markarbeten genom en byggentreprenör eller byggmästare. Byggherren skall se till att arbetena utförs enligt bestämmelserna i PBL och enligt föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av PBL. Byggherren skall vidare se till att kontroll och provning utförs i tillräcklig omfattning. Byggherren är också ansvarig för det mesta som har med arbetsmiljö att göra, bland annat att upprätta en arbetsmiljöplan. (källa)
  7. En byggmästare är en person som var ansvarig för uppförandet av byggnader, ofta som entreprenör. Benämningen härrör från skråtiden, det första kända byggmästarordningen i Sverige är känd från Stockholm 1454. Det närbesläktade muramästarämbetet tillkom 1487. (källa)

Phonetiskt närliggande ord

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.