Cafébord Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet cafébord

1. 1990 tog kulturföreningen Kontrast över hela verksamheten och införde efterhand alltmer det nya konceptet "pick-nick-teater", där bänkraderna på parkett ersatts med kafébord för av publiken medhavd förtäring under föreställningarna. (källa)
2. Under 1980- och 90-talen sände Sveriges Television en mängd lättsamma magasinsprogram från olika orter runtom i Sverige som sändes på tidig kvällstid. I programmen ingick olika reportage, någon gäst som intervjuades, ett husband som sjöng och spelade och publik utplacerad vid olika kafébord. Husbandet var ofta ett dansband, som i Café Norrköping. Det första dansbandet i Café Norrköping var Roynes från Uppsala. Även andra genrer förekom dock, Café Sundsvall hade mycket gammeldans och vissa program hade visor. (källa)
3. Två pastellfärgade lag tävlade i olika spektakulära grenar. Det kunde vara pajkastning, äggkastning, kladda med fingerfärg, eller att springa genom en vägg, antingen landade man på en madrass eller i en swimmingpool. Just vattenlekar var ett ofta återkommande inslag. Många minns säkert hur de tävlande iförda stora blöjor och hjälmar åkte vattenrutschkana. De fick även gå balansgång över bassängen på brädor, hade man tur höll brädan och hade man otur gick den mitt itu och den tävlande hamnade i vattnet. Ett annat inslag var frågesport där man hamnade i bassängen om man svarade fel. Programmen spelades in live inför publik som satt vid små cafébord i studion. (källa)
4. Rysslands och Tysklands nederlag i första världskriget öppnade dörren för Lettlands frihet. Självständigheten förändrade litteraturens och yttrandefrihetens villkor. Utländska impulser nådde lättare fram. Samtidigt började en urban lettisk kultur växa fram i Riga. Det i sig var den viktigaste förutsättningen för det modernas genombrott i den lettisk litteraturen. Samtidigt som städerna fylldes av nya invånare steg antalet läskunniga, utbildade och intellektuella. Den litterära marknaden växte. I Lettland var modernismen primärt ett Rigafenomen. Särskilt stark blev futurismen i den Vladimir Majakovskijinspirerade poeten Aleksandrs Čaks (1901-1950) tappning. Att använda ett ord som inspiration kan kanske ge Čaks ett intryck av bristande originalitet. Sanningen om Čaks diktning är motsatta – möjligen är Čaks poesi Lettlands mest särpräglade, individuella. Avgörande för benämningen är att Čaks själv har vittnat om den avgörande inverkan ett möte med Majakovskij för valet att rata en medicinsk karriär och istället anträda diktarbanan. Möjligen ägde aldrig mötet rum, men det visar om något hur Čaks uttryckligen ville placera sig i förhållande till den ryske futuristen. Aleksandrs Čaks diktade om myllret av folk och om stadens detaljer och har följdenligt kallats urbanist. Čaks studerade till läkare vid Moskvauniversitetet när ryska revolutionen utbröt och han tog då ställning för revolutionen och lät sig värvas till de lettiska rödgardisterna, en enhet som sorterade direkt under Lenin. I revolutionskriget som följde efter 1917 års händelser arbetade Čaks som fältskär varefter han återflyttade till Riga. Čaks produktion inleddes med samlingen Es un šis laiks (Jag och denna tid, 1928) varefter ytterligare fem utgivningar följde i rask takt. Čaks blev populär genom sina intensiva och lättillgängliga dikter med scener från en hektisk storstad. Čaks förblev i Lettland under andra världskriget, dock utan att verka som poet. Efter det tyska återtåget 1944 och den påföljande sovjetiska ockupationen lade den nya kommunistregimen hård press på Čaks att anpassa sig, men vid den tidpunkten höll hans penna knappt styrfart. Hälsan vacklade efter ett halvt liv på krogen. Fem år senare avled Čaks till följd av hjärtsjukdom. Det är knappast djärvt att föreslå ett litterärt släktskap mellan Čaks och samtida nordiska diktare, till exempel den unge Artur Lundkvist och finlandssvenske Elmer Diktonius. I ett större sammanhang är det lätt att föreställa sig modernismens frambrytning som en uppsprickande råk vilken löpte genom det sönderfallande ryska imperiets Östersjöprovinser, från Helsingfors, via Edith Södergrans sjukläger på Karelska näset, över Finska viken och fram till Aleksandrs Čaks cafébord i Riga. (källa)