Cellulosa Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet cellulosa

1. Glukos förekommer i flera isomera former. Den naturligt förekommande kallas D-glukos och dess spegelbildsvariant L-glukos. D-glukos kallas också med ett äldre namn dextros. D-glukos kan anta en linjär form och två cykliska former, α-glukos (α-D-glukos) och β-glukos (β-D-glukos). De två cykliska formerna skiljer sig åt vad avser hydroxylgruppens rymdmässiga orientering på kol 1 (C1, det anomera kolet), hydroxylgruppen befinner sig under eller ovanför ringens plan. (Även L-glukos har en linjär form och cykliska former.) I vattenlösning förekommer glukos som ungefär en tredjedel α-glukos, två tredjedelar β-glukos och mycket små mängder av den linjära formen. Alfa-glukos ingår i stärkelse (amylos och amylopektin) och beta-glukos ingår i cellulosa. (källa)
2. Tjocktarm, grovtarm eller intestinum crassum är en av tarmkanalens huvuddelar. Den är cirka 1,5 meter lång i en människa. En av tjocktarmens huvudsakliga uppgifter är att absorbera natriumjoner och vatten. Tjocktarmen innehåller även ett stort antal bakterier som är viktig för människokroppen. Dessa bakterier är bland annat delaktiga i kroppens immunförsvar, och en del syntetiserar vitamin K eller vissa B-vitaminer. Bakterierna bryter även ned en del kolhydrater som resten av matspjälkningssystemet inte kunnat ta hand om, såsom cellulosa. Det mesta av energin som urvinns ur dessa används dock av tarmbakterierna själva. (källa)
3. En vanlig gurka består till cirka 96 procent av vatten. Det övriga är mest cellulosa (kostfiber). Cellulosa kan inte brytas ner av människans matsmältning, och energiinnehållet i gurka blir därför lågt: 59 kJ (14 kcal) per 100 g gurka. Gurka har en ringa halt av C-vitamin (askorbinsyra). (källa)
4. Hampasorter som primärt används för sina fibrers skull karaktäriseras av långa stjälkar och klent grenverk. En av dessa högväxande varianter kallas Futura. Efterfrågan på dessa fibrer har de senaste decennierna ökat, bland annat då man tagit fram nya beredningsmetoder, som även gör fibrerna lämpliga för textilindustri. Ur växtens frön kan man utvinna hampolja, vilken kan användas vid framställning av matolja, smörjmedel, tvål, schampo, och som bränsle. Hampa är även intressant som biobränsle i form av briketter och som möjlig snabbväxande råvara i etanolframställning från cellulosa. Hampafibrer hålls fortfarande för att vara starka och tåliga. En av nackdelarna med tågvirke av hampa att hampan är känslig föröta och måste behandlas med tjära. Den kallas då drevgarn. Hampans känslighet gjorde att hampan fick konkurrens av bland annat manilla, som är en helt annan växt även om den ibland kallats för manilahampa (eller manillahampa). Frukten är en liten nöt som kallas hampafrö. Fågelfrö i olika blandningar som köps i dagligvaruhandeln innehåller ofta frön från industrihampa med mindre än 0,2 procent tetrahydrocannabinol (THC). (källa)
5. Hjortdjurens mage är liksom hos de flesta idisslare indelad i fyra kamrar. På så sätt har de möjlighet att nedbryta cellulosa. Vanligen har honor fyra spenar. (källa)
6. Vid jonbyte med makromolekyler, exempelvis proteiner, peptider polysackarider och nukleinsyror, bör jonbytaren vara hydrofil för att kontrollera hur makromolekylerna binder till jonbytaren och undvika ospecifik bindning, t.ex. hydrofob interaktion. Hydrofila anjonbytare är exempelvis cellulosa, dextran eller agaros som innehåller negativt laddade sulfoetylgrupper och karboxymetylgrupper. Jonbytare med sulfoetylgrupper är starka jonbytare vilket innebär att de är oberoende omgivande lösnings pH-värden. Jonbytare med karboxymetylgrupper blir neurala vid höga pH-värden. Positiva grupper på hydrofila jonbytare är vanligtvis dietylaminoetyl (DEAE) och trietyl-aminoetyl (QAE). Jonbytare med DEAE-grupper är svaga anjonsbytare medan jonbytare med QAE-grupper är starka anjonsbytare med laddning oberoende av omgivande lösnings pH-värde. Hydrofila jonbytare är mekanisk och kemisk mindre stabila än jonbytare av typ resin som är avsedda för biokemiska laboratorieändamål. (källa)
7. I februari 2015 rapporterade Sveriges Television att den tunga leran som ofta finns i importerad kattsand är dålig för miljön. Det går inte att urvinna energi ur leran eftersom den inte kan förbrännas, utan istället hamnar på soptippen. Branschorganisationen Avfall Sverige ser det som problematiskt och rekommenderar att man använder mer miljövänliga alternativ som lokalproducerade biobaserade produkter, exempelvis pellets eller kattströ som görs på trä eller cellulosa. (källa)
8. Med hjälp av fotosyntesen omvandlar, å andra sidan, växterna koldioxid till syre, vatten och sockerarter som de dels använder i sin egen metabolism, dels lagrar i cellerna, ofta omvandlat till cellulosa, stärkelse eller fett. Ju högre halt koldioxid i atmosfären desto snabbare tillväxt hos växter. Högre CO2-halt gör också att växter tar upp mindre vätska ur marken då växternas klyvöppningar, som tar in koldioxid, inte behöver vara öppna lika länge och därmed avger mindre vattenånga. (källa)
9. Oligosackarider består av kedjor av ett litet antal monosackarider, upp till 10 stycken. De förekommer till exempel i glykoproteiner i cellmembran. Polysackarider består av ännu längre kedjor med ända upp till tiotusentals monosackarider. De kan vara grenade eller linjära. Exempel på polysackarider är stärkelse och cellulosa. (källa)
10. Hur spinnlösningen framställs varierar beroende på vilken grupp fibern tillhör. Regenatfibrer tillverkas av naturfibrer som behandlas så att de enskilda cellerna upplöses till molekyler. Cellulosaacetatfibrer består av cellulosa från exempelvis bomullsavfall som löses i ättiksyra så att en ny kemisk förening bildas. Syntetfibrer står kemiskt sett nära plasterna. En spinnlösning för syntetfibrer tillverkas av råvaror som kol, vatten och syre vilka syntetiseras (sammanfogas) till långa molekylkedjor, en process som kallas polymerisation. Därefter smälts eller löses denna polymer till en spinnlösning. Glasfibrer tillverkas av smält glasmassa, och gummitrådar tillverkas av en lösning av naturgummi i olika kemikalier. (källa)