Vad betyder och hur uttalas damkappa
Damkappa uttalas dam|kappa.
Ordformer och varianter av damkappa
Singular
- damkappa
- obestämd grundform
- damkappas
- obestämd genitiv
- damkappan
- bestämd grundform
- damkappans
- bestämd genitiv
Plural
- damkappor
- obestämd grundform
- damkappors
- obestämd genitiv
- damkapporna
- bestämd grundform
- damkappornas
- bestämd genitiv
Damkappa är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet damkappa
Mohair är ullfiber från angorageten. Denna tamget finns i Nordamerika, Sydafrika, Turkiet och i västra Asien på 1 000 meters höjd. Djuren klipps två gånger om året och levererar vid varje klippning cirka 1,5–2,5 kg mohairull. Fibrerna är mellan 100 och 300 mm långa, har ringa hållfasthet, är obetydligt krusade, är till färgen vit-gula, glänsande, är mycket elastiska och har en finlek av 25–50 mikrometer. Mohair kommer till användning ren eller blandad med annan ull bl.a. i överplagg, till exempel damkappor samt i trikåplagg, möbeltyg, filtar och mattor.
Paletå är en äldre typ av överrock som används både till vardags och vid högtider. Den är rakt skuren eller svagt inskuren efter kroppsformen, saknar skärp och slejf i ryggen. Ärmen är rak och saknar slag, och rocken är vanligen enkelknäppt. Paletån började brukas på 1830-talet. Även damkappor har ibland skurits i paletåsnitt.
Karl Eliasson var son till handelsmannen Nils Johan Eliasson som härstammade från Pjätteryds socken. Han var elev vid Uppsala högre allmänna läroverk 1899-1905 och därefter kontorist hos Ivan Öhlins grosshandelsfirma för ylletyger P. A. Collijn i Stockholm, från 1912 som Ivan Öhlins närmaste man. 1915 blev han VD i dotterbolaget AB Gunnar Collin som sysslade med herrkonfektion. Eliasson gjorde studieresor i USA 1916 varefter han införde löpandebandprincipen inom företagets fabriker och kunde därigenom drastiskt minska tillverkningskostnaderna. Med utgångspunkt från dessa metoder lanserades 1924 standardiserade kostymer i olika prisklasser, kända som Collijns Ettan, Tvåan, Trean och så vidare. Då Ivan Öhlin 1929 avled inträdde Eliasson i ledningen för firman, och då den 1930 ombildades till aktiebolag blev VD för företaget och koncernchef för Öbergkoncernen som förutom AB Gunnar Collijn omfattade Säters väfveri AB och AB Elis Fischer som tillverkade damkappor samt Wästerås ullspinneri och färgeri AB. Eliasson var även ledamot av styrelsen för Sveriges konfektionsindustriförbund 1920-1934, 1922-1934 som vice ordförande, en av dess fullmäktige i Svenska Arbetsgivareföreningen som suppleant 1922-1932 och ordinarie 1932-1934. Han var även ordförande i Sveriges kontoristförening 1920-1924, ledamot av styrelsen för Stockholms köpmannaförening 1926-1933 och fullmäktig i Stockholms handelskammare 1931-1934.
Efter makens bortgång 1936 tog Beatrice Lesslie över som VD för Konfektionsaktiebolaget Lesslie. Vid övertagandet hade företaget 260 anställda och en omsättning på 1,8 miljoner. Under hennes tid som VD utvidgades tillverkningen. I mitten av 1950-talet tillverkades årligen 70 000 plagg till ett värde av ca 8 miljoner och antalet anställda var som högst ca 350 stycken. Senare hårdnande konkurrensen och företaget hade likt många andra i branschen problem med överkapacitet. Tillverkningen var under hennes tid som VD förlagd till Karl Johansgatan 60-62. Framförallt tillverkades damkappor, promenaddräkter och pälsar. Beatrice Lesslie var VD för bolaget fram till 1962 då hennes son Carl Otto Lesslie tog över.
