Dansa Synonymer Betyder Uttal

• sväng-om

Hur används ordet dansa

1. Ett annat begrepp som används för geishor är Geiko (芸子) vilket först började användas i Kyoto. Geishatraditionen i Kyoto är fortfarande mycket stark och än idag kallas geishorna i Kyoto för geikos. För att få bli professionell geisha (geiko) i Kyoto krävs en fem år lång utbildning. Många av de flickor som vill bli geiko är i femtonårsåldern, då den obligatoriska skolgången i Japan slutar, men de kan också vara något äldre. Hon börjar som shikomi och får hjälpa till med tvätt och städning i okiyan, geishahuset, och börjar med lektioner i dans och att spela instrument. En kort period är hon sedan minarai och börjar bära vitsmink, kimono och han-dara obi, en kortare obi än darari-obin som bärs av maiko. Strax efter det blir hon geishalärling, så kallad "maiko" (舞妓) (ordet härstammar från de två japanska orden 舞 (mai) som betyder "dansa" och 妓 (ko) som betyder "barn"), och följer med de andra geiko och maiko som bor i okiyan när de arbetar, det vill säga går till ochayas, tehus och dansar och underhåller. (källa)
2. Isdans är en gren inom konståkning som är mest som dans på is, vilket hörs i namnet. I isdans gäller det att paret är samspelta och att det verkligen ser ut som om man dansar. Det förekommer inga hopp i isdans. (källa)
3. Logdans är en typ av sällskapsdans. Namnet kommer av att de traditionellt arrangerats på logar. Ungdomarna brukade förr i tiden samlas utomhus på lördagskvällarna under sommaren för att roa sig och dansa. Tröskladorna var ett synnerligt bra alternativ – de erbjöd tak och framför allt: ett jämnt golv. Det var nödvändigt att loggolven var jämna och utan springor under slagtröskningens tid. (källa)
4. Mandomsprov är en typ av initiationsrit där unga pojkar ställs inför en utmaning i syfte att bevisa att de inte längre är unga pojkar utan vuxna män. Olika typer av mandomsprover är t.ex. att hoppa bungy jump med rötter i Melanesien, att döda ett lejon vilket är traditionen bland massajer eller att dansa soldansen som praktiserades av siouxindianerna. (källa)
5. I nutida svenska märker vi inte längre så mycket av skillnaderna mellan olika kasus, men länge hade vi en mycket mer invecklad grammatik än vad vi har nu. Och ännu i dag har vissa ord slutstavelsen -er, som ursprungligen var en nominativändelse, men som nu ingår i rotmorfemet. Det förekommer i adjektiv som "nyter" och "yster" och i substantiv som "dummer", "toker" och "slarver". Annars hittar man lättast gamla nominativformer i äldre texter och sånger. I visan "Goder afton, goder afton" finns en redan i titeln, och i "Staffansvisan" finns raden "Ingen dager synes än". Och relativt nyligen använde Alice Tegnér gärna nominativformer i sina visor, som i "Dansa, min docka, medan du är unger, när du blir gammal, blir du så tunger", och i "Sockerbagaren" finns raderna "Och är du snäller, så kan du få, men är du stygger, så får du gå". I filmen Ronja Rövardotter säger också en av rumpnissarna: "Nu blev det kväller". Dessutom finns det ordpar, där både den gamla nominativformen (som har ändelsen -e) och den gamla ackusativformen (som har ändelsen -a) lever vidare i språket, fast ofta med något olika betydelser: ande/anda, bräde/bräda, flotte/flotta, grädde/grädda, mosse/mossa, timme/timma, ände/ända. (källa)
6. Det är dessutom ett äldre slanguttryck för att dansa ("få några piruetter" = få dansa lite) och ett friare bildligt uttryck, exempelvis "en halsbrytande piruett på orgel". (källa)
7. Schottismusik går i jämn takt, 2/4 eller 4/4, i lugnt tempo. Vanligen har den två åttataktsrepriser. I grundvarianten går dansen över fyra takter (om 4/4-takt), sen börjar den om igen. På en musikrepris hinner man då dansa fram och om två gånger. (källa)
8. Karaktäristiskt för seglandet är att man snurrade åt "fel" håll jämfört med de flesta danser, och aldrig bytte håll, fötterna som strök utefter golvet - aldrig hoppade - och den glidande stilen som flöt fram över dansgolvet. Anmärkningsvärt är att man ofta dansade långsammare än musiken. (källa)
9. Senare under kvällen anslöt sig de vuxna, även de utklädda till valborrar. Bålet tändes och oljudet intensifierades genom att man sköt med gevär och sprängde dynamitgubbar (jämför med senare tiders fyrverkerier på valborgsmässoafton). De vuxna valborrarna, vilka oftast, men inte alltid, var män, började nu springa genom elden, dansa och utföra akrobatiska konster. (källa)