Dissonant Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder dissonant, varianter, uttal och böjningar av dissonant

Dissonant synonym, annat ord för dissonant, vad betyder dissonant, förklaring, uttal och böjningar av dissonant.

Vad betyder och hur uttalas dissonant

Dissonant uttalas dis|son|ant [-an´t el. -a?´t] och är ett adjektiv; n. dissonant, -a.

Ordformer av dissonant

Böjning (i positiv) dissonant en ~ + subst. dissonant ett ~ + subst. dissonanta den/det/de ~ + subst.

Dissonant är ett adjektiv

Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).

Hur används ordet dissonant

Begreppet används subjektivt, ofta för att angripa musik som upplevs som komplicerad och dissonant. Begreppet blev populärt då det låter som en elak förvanskning av ordet dodekafoni (tolvtonsteknik), som på 1920-30-talen av de konservativa lyssnarna betraktades som kulturens och estetikens ändpunkt. (källa)
Tritonus (även kallat djävulsintervallet, förminskad kvint eller överstigande kvart) är ett musikaliskt intervall som spänner över tre heltoner eller en halv oktav, till exempel intervallet C–F♯. Tritonus har en dissonant klang och används ofta i skräckfilmsmusik. (källa)
Upplösning (musik) – i musiken när ett mer dissonant ackord eller ett med högre spänning i förhållande till tonartens grundackord följs av ett mer konsonant eller med lägre sådan spänning, se även Funktionsanalys (musik). (källa)

Twitter Facebook