Vad betyder och hur uttalas distriktsveterinär
Distriktsveterinär uttalas di|strikts|vet|er|in|är.
Ordformer och varianter av distriktsveterinär
Singular
- distriktsveterinär
- obestämd grundform
- distriktsveterinärs
- obestämd genitiv
- distriktsveterinären
- bestämd grundform
- distriktsveterinärens
- bestämd genitiv
Plural
- distriktsveterinärer
- obestämd grundform
- distriktsveterinärers
- obestämd genitiv
- distriktsveterinärerna
- bestämd grundform
- distriktsveterinärernas
- bestämd genitiv
Distriktsveterinär är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet distriktsveterinär
Jordbruksverket inrättades 1991, och finns i Jönköping. Bland arbetsuppgifterna finns administration av EU:s landsbygdsprogram (där jordbrukarstöd ingår) och marknadsstöd, övergripande ansvar för distriktsveterinärerna, utveckling av jordbruksfrågor inom djurskydd, smittskydd och växtsortsskydd, certifiering av utsäde och kontroll av odlare och importörer för bekämpningsmedel. Jordbruksverket har också ansvar för vissa frågor om fiske och vattenbruk.
Bengt Rösiö var son till distriktsveterinären i Åmål Birger Rösiö och Johanna (Jonita) Hedin, samt sonson till jordbruksreformatorn Per Rösiö. För allmänheten var Bengt Rösiö mest känd för att 1992-93 ha lett ensamutredningen på uppdrag av Utrikesdepartementet om Dag Hammarskjölds död 1961, vilket var den första nationella utredningen om fallet. Efter Hammarskjölds död har det cirkulerat många rykten och anklagelser som inte kunnat bevisas eller bemötas. Bengt Rösiös uppfattning skiljer sig från den utredning som FN lät göra omedelbart efter händelsen, då Rösiö menar att Hammarskjöld förmodligen avled i en olyckshändelse, medan FN:s utredare ansåg att fallet inte kunde lösas.
Birger Kjellgren var son till distriktsveterinären Nils Hugo Kjellgren i Uddeholm. Han avlade studentexamen i Skara 1914 och tandläkarexamen 1917. Han utövade tandläkarpraktik och skoltandvård i Kalmar 1918–1919 och praktik i Åmål 1919–1924 samt studerade ortodonti (tandreglering) i USA 1924–1925. Från 1925 innehade han praktik som ortodontist i Stockholm, varjämte han 1927–1928 var extra lärare, 1928–1929 var extra laborator och 1929–1931 var tillförordnad laborator vid Tandläkarinstitutets protesavdelning. Från 1936 var han övertandläkare och chef för Eastmaninstitutets dentalortopediska avdelning. Bland Kjellgrens många uppdrag märks, att han tillhörde styrelsen för Svenska tandläkaresällskapet 1927–1935 och åter från 1940, redigerade Svensk tandläkaretidskrift 1928–1931, var sekreterare i Sveriges tandläkareförbund 1933–1935 och medlem av 1944 års tandläkarundervisningskommitté. Han skev bland annat om ortodonti, exempelvis Ortodontins betydelse ur paradentossynpunkt (1929) och Prognos för retinerade tänder (1942), och även om tandläkekonsten i USA.
Rösiö var far till ornitologen och ekologen Folke Rösiö (1908–1984) och till distriktsveterinären i Åmål, Birger Rösiö (1892–1988), vilken i sin tur var far till ambassadören Bengt Rösiö (1927–2019).
Den 22 april 1915 häktades Kyander tillsammans med två andra aktivister för finsk självständighet i Pitkäranta, distriktsveterinären Valfrid Alexander Trygg och studeranden Bertil Åsolin, anklagade för att sprida tysk propaganda, en allvarlig anklagelse eftersom Ryssland befann sig i krig med Tyskland. Vad de tre aktivisterna ägnat sig åt var med all säkerhet agitation för anslutning till de frivilligförband, vilka sedan 1915 utbildats i Tyskland som en del i planerna för Finlands separation från det ryska kejsardömet. I oktober samma år dömdes de ohörda till tre månaders fängelse och att Kyander och Trygg därefter skulle utvisas till Petrograd för vidare åtgärder. Emellertid hade de genom medvetet förhalande från fängelsedirektörsadjutanten Valter von Gerich blivit frisläppta i januari 1916 efter att ha avtjänat sina domar och kunde fly landet.
