Vad betyder och hur uttalas dövörat
Dövörat uttalas döv|ör|at bestämd form.
Dövörat betyder i uttr. slå dövörat till inte vilja höra på.
Ordformer och varianter av dövörat
Singular
- dövörat
- bestämd grundform
Dövörat är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet dövörat
När Herkules inser att kvinnan han älskar har dött beger han sig till underjorden och kräver att Meg ska återupplivas, men Hades visar honom att hon nu är fångad i floden Styx, en flod fylld av de dödas själar. Herkules erbjuder sig att byta sin egen själ mot Megs, i hopp om att kunna rädda hennes själ innan han själv dör i floden. Herkules hoppar in i floden och när hans livstråd är på väg att klippas av ödesgudinnorna, blir livstråden plötsligt gyllene och kan inte klippas. Tack vare Herkules fantastiska ädelmod och vilja att offra sitt liv för andras bevisade han sig vara en sann hjälte, vilket återställde alla hans gudomliga krafter och hans odödlighet. Som gud lyckas han ta tillbaka Megs själ till ytan. Hades inser sitt misslyckande och försöker att övertala Herkules att skona honom, men Herkules slår dövörat till och slår ner sin farbror mot floden Styx. De andra själarna tar tag i Hades och drar ner honom i strömmen.
Enväldet avskaffades efter Karl XII:s död, i och med antagandet av den nya regeringsformen under riksdagen 1719. Den nya regeringsformen, som markerade början på frihetstiden, förflyttade maktens tyngdpunkt från kungen till riksdagen. Ständerna skulle sammanträda vart tredje år och fick ensamma makt att stifta lag och bevilja skatter. Utan deras samtycke fick kungen inte heller starta krig, och inte heller under pågående riksdag sluta fred, stillestånd eller förbund. I sin konungaförsäkran fick drottning Ulrika Eleonora också förbinda sig att "alltid instämma med riksens maktägande ständer", vilka där förbehöll sig inte bara lagstiftning och beskattning utan i allmänhet en obegränsad makt att avgöra alla andra viktiga ärenden. Mellan riksdagarna hade ständerna rådsherrarna som sina ställföreträdare. Dessa utnämndes visserligen av kungen, men han var vid sitt val begränsad till ständernas förslag, vilket upptog endast två personer fler än de rådsplatser som skulle besättas. Rådsherrarna blev också ansvariga inför ständerna för sina rådslag. Och för att konungen inte skulle kunna slå dövörat till förådets föreställningar stadgades i regeringsformen: "Konungen äger styra rike sino med, och således icke utan, än mindre emot riksens råds råde." Alla viktiga ärenden avgjordes i rådet genom omröstning. Därvid hade varje rådsherre en röst och kungen två. Om antalet röster för två olika meningar blev lika ägde kungen dessutom utslagsröst. Men blev röstsiffrorna olika, "så", heter det i regeringsformen, "antager Kungl. Maj:t alltid det rådet, som de flesta av riksens råd förklarat vara nyttigast, såsom efter all förmodan det säkraste och bästa".
Den nye guvernören i Panama slog dövörat till när Pizarro bad om att få åka på en tredje expedition och Pizarro sökte stöd på annat håll. Han återvände då till Spanien för att ansöka om tillåtelse av kungen att utforska och erövra Peru i den spanska kronans namn. Kungen lät sig blidkas och sade åt honom att erövra "Nya Kastillien" som han kallade det. Och den 13 maj, 1531 anlände Pizarro och hans fyra bröder i Tumbes, där de grundade kolonin San Miguel de Piura.
