Vad betyder och hur uttalas egendomsgemenskap
Egendomsgemenskap uttalas egen|doms|ge|men|skap.
Ordformer och varianter av egendomsgemenskap
Singular
- egendomsgemenskap
- obestämd grundform
- egendomsgemenskaps
- obestämd genitiv
- egendomsgemenskapen
- bestämd grundform
- egendomsgemenskapens
- bestämd genitiv
Plural
- egendomsgemenskaper
- obestämd grundform
- egendomsgemenskapers
- obestämd genitiv
- egendomsgemenskaperna
- bestämd grundform
- egendomsgemenskapernas
- bestämd genitiv
Egendomsgemenskap är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet egendomsgemenskap
Definitionerna har dock inte varit entydiga, Svensk uppslagsbok såg 1933 kommunism som en sorts socialism som starkare betonade egendomsgemenskapen och den offentliga regleringen av den enskildes privatliv än övrig socialism.
Urkommunismen kallade han det samhällsstadium som förekom under människans förhistoria. Här fanns egendomsgemenskap och det var ett klasslöst samhälle inom stammen. Däremot var arbetet inte socialiserat, behövdes det en stenyxa gjorde man sin egen eller man tillverkade något som behövdes inom stammen.
Ursprungligen var den liberala ideologin revolutionär, vilket kom till uttryck i den franska revolutionen. Denna kan kallas för en borgerlig revolution. Med det avses, att en framväxande borgerlig samhällsklass revolterade mot kungamakten och det rådande samhällssystemet. Under 1800-talet anammades tanken på samhällsförändring genom revolution av företrädare för socialistiska ideologier. Karl Marx och Friedrich Engels vilka förespråkade arbetarklassens revolution beskrev en önskad "återgång" till egendomsgemenskap, liknande den som teoretiskt hade funnits före äganderättens införande, en egendomsgemenskap av ett slag som kapitalismen omöjliggjorde. På 1900-talet uppfattade företrädare för fascismen sin egen politiska rörelse som en revolutionär ideologi. Fascisterna brukar då tala om en nationell revolution.
Radikal-reformatorerna var ibland förbundna med politiska strävanden som då nederländaren Jan van Leiden (1510-1536) lät utropa sig till Sions konung i Münster och en tid höll hårt och delvis bisarrt regemente, tills staden stormades av kejserliga trupper och Jan van Leiden avrättades grymt. Den största andelen anabaptister ansåg dock att de Jesus-troende måste organisera sig i församlingar som utgjorde tydliga alternativ till den etablerade kyrkan och samhället. De sökte en form av urkristen församling och försökte att leva så som Jesus lärde. De flesta anabaptister var ivriga förespråkare av en livsstil präglad av pacifism, församlingsfostran, omsorg och enkelhet, något man såg som en självklar konsekvens av en spiritualitet baserad på evangeliernas Jesus. Hutteriterna var därutöver också förespråkare för egendomsgemenskap. Ett mycket stort antal anabaptister förföljdes på grund av sina övertygelser och sin praxis, både "revolutionärer" och fredliga företrädare. Dessa torterades, förvisades eller avrättades, med stöd av katolska och/eller protestantiska kyrkoledare. Felix Manz arresterades i december 1526 och blev dränkt i floden Limmat i Zürich den 5 januari 1527. Han blev den förste anabaptisten som avrättats av protestanterna. Georg Blaurock brändes på bål den 6 september 1529 av katolikerna.
Egendomsgemenskap innebär att en grupp människor äger pengar och/eller ägodelar gemensamt, ofta i kombination med att de bor i ett bostadskollektiv. Egendomsgemenskapen kan vara partiell, där man exempelvis endast delar på matkostnader, eller fullständig, där allas inkomster och allas utgifter sker via en gemensam pott. Grupper som praktiserar egendomsgemenskap gör detta ofta på religiös, politisk eller utopisk grund.
