Vad betyder och hur uttalas epigon
Epigon uttalas epi|gon [-å´n] -en -er.
Epigon betyder osjälvständig efterföljare och efterapare.
Ordformer och varianter av epigon
Singular
- epigon
- obestämd grundform
- epigons
- obestämd genitiv
- epigonen
- bestämd grundform
- epigonens
- bestämd genitiv
Plural
- epigoner
- obestämd grundform
- epigoners
- obestämd genitiv
- epigonerna
- bestämd grundform
- epigonernas
- bestämd genitiv
Epigon är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet epigon
Epigoner (grekiska epi'gonoi, senare födda) är personer inom särskilt vetenskap, konst och litteratur som i avsaknad av mera framstående originalitet fullföljer den riktning som angivits av stora föregångare - efterbildare, härmare.
Begreppet kommer från den grekiska mytologin där epigonerna är söner till de sju furstar, de sju mot Thebe, vilka under ledning av Adrastos och Polyneikes drog i krig mot det boiotiska Thebe, varvid alla, med undantag av Adrastos, omkom.
Tio år senare företog deras söner, för att hämnas sina fäders nederlag, ett nytt fälttåg, vilket slutade med stadens förstörande. Dessa epigoner var: Alkmaion, son av Amfiaraos, Aigialeus, son av Adrastos, Diomedes, son av Tydeus, Promachos, son av Parthenopaios, Sthenelos, son av Kaponeus, Thersandros, son av Polyneikes, och Euryalos, son av Mekisteus.
Epigonernas krigståg gjordes redan tidigt till föremål för grekernas episka diktning och behandlades sedermera även av den tragiska skaldekonsten. Deras bildstoder var uppställda i det delfiska templet.
