Vad betyder och hur uttalas epigramdiktning
Epigramdiktning uttalas epi|gram|dikt|ning.
Ordformer och varianter av epigramdiktning
Singular
- epigramdiktning
- obestämd grundform
- epigramdiktnings
- obestämd genitiv
- epigramdiktningen
- bestämd grundform
- epigramdiktningens
- bestämd genitiv
Epigramdiktning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet epigramdiktning
I Sverige togs epigramdiktningen upp av 1600-talets skalder efter tyskt föredöme. Logau och hans skola stod modell för Carl Arosells Ett hundrade ofwerskrifter, Olof Wexionius Poetiske bi- och öfverskrifter, Carl Gripenhielm med flera. Religiösa epigram skrevs av Frese. Israel Holmström blev ryktbar genom sitt epigram över Karl XII:s Pompe. Under den senare frihetstiden och Gustav III:s tid fick den svenska epigramdiktningen sin blomstring. Dalin, Kellgren, Oxenstierna, Leopold och Lenngren bör framhållas, liksom något senare Franzén, Tegnér och Erik Sjöberg. Med Atterboms xenier omplanterades det litterärt polemiska epigrammet efter tysk förebild i Sverige. Där liksom i andra länder har distikon och rimmade jamber varit de vanligaste versformerna i epigramdiktningen.
Van der Veen, som till yrket var apotekare i Deventer, skrev bland annat Overzeesche Zege- en bruyloft-zangen (1627 ff., 3:e upplagan 1641). Segersångerna är hållna i antikatolsk och antispansk anda, förhärligande arvståthållaren Fredrik Henriks segrar eller satiriskt gäckande de i Belgien kvarblivna flamländarna, medan bröllopssångerna är skrivna i tidens herdestil, trots genrens karaktär av gedigen halt. van der Veens Zinnebeelden oft Adamsappel ("emblemata"), synbarligen under intryck av Constantijn Huygens Zedeprinten, är tillägnade hans hemstad Deventer, de omnämns av den svenske skalden Samuel Columbus i hans på universitetsbiblioteket i Uppsala förvarade anteckningsbok från hans långa utländska resa (1674–1679), och den i 1600-talets Holland populära diktgenren torde ha utövat inflytande såväl på Columbus egen som andra samtida svenskars epigramdiktning.
