Vad betyder och hur uttalas epikureisk
Epikureisk uttalas epikure|isk [-re´-] -t -a.
Ordformer och varianter av epikureisk
Epikureisk är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet epikureisk
Epikurism, (epikureisk) äldre stavning ibland epikureism, är en antik filosofisk riktning uppkallad efter Epikuros, som betonar vikten av sinneslugn. Epikuros levde och verkade i Grekland omkring 300 f.Kr.
I Sverige började alexandrin användas av Wivallius och Georg Stiernhielm. Även den svenska pseudonymen Skogekär Bergbo gjorde genomgående bruk av den i sin sonettsamling Wenerid från 1640-talet, vad gäller meter och cesur, efter mönster hämtat från Pierre de Ronsard och Martin Opitz. Skördarne av Johan Gabriel Oxenstierna är ett senare exempel på svensk, parrimmad alexandrin från århundradet efter, liksom Atis och Camilla av Gustaf Philip Creutz. I början av 1800-talet skrev Esaias Tegnér dikten Svea på detta franska versmått. Även den unge Stagnelius författade en 260 rader lång, formfulländad, epikureisk pastoral kallad Kärleken och landet med omväxlande kvinnliga och manliga rim i denna tradition. Corydon till Chloe av Gustaf Fröding är också skriven på detta versmått.
