Epos synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas epos

Epos uttalas ep|os [e´p-] -et; pl. epos.

Epos betyder längre berättande dikt.

Ordformer och varianter av epos

Epos är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet epos

Hexameter användes ofta i längre berättande dikter, så kallade epos. Några kända epos på hexameter är Iliaden och Odysséen av Homeros och Aeneiden av Vergilius. Svenska författare som använt detta versmått är till exempel Georg Stiernhielm, Runeberg, Tegnér, Erik Johan Stagnelius och August Strindberg. Stiernhielm var med sin Hercules från 1600-talet först ut med hexametern i svenskspråkig litteratur.

Ett nationalepos är ett epos vars motiv är något som varit av avgörande betydelse för nationen, till exempel dess grundande eller bevarande, eller en svunnen ärorik period.

I centrum för eposet står i sångerna 9 till 12 Odysseus egen skildring av sina äventyr fram till sin landstigning i fajakernas land. Denna mer sagolika del antas av vissa forskare vara det ursprungliga eposet, som senare utvidgades med den inledande Telemachien och den utförliga skildringen av morden på friarna i slutet.

Ortoepi (av grekiska ορθοέπεια orthoepeia, av ορθός orthos 'rak', 'riktig', och έπος epos 'ord') är läran om det rätta uttalet i ett språk. Ortoepin är således preskriptiv (normativ), till skillnad mot en fonetisk framställning som vanligen är deskriptiv.

Pionjärer inom svensk arbetarlitteratur var bland andra Dan Andersson, Gustav Hedenvind-Eriksson, Martin Koch och Maria Sandel. Hedenvind-Eriksson skrev på 1920-talet en romantrilogi om rallarepoken och senare stora epos om den norrländska skogs- och trävaruindustrin. Hans Med rallarkärra mot dikten (1944) räknas till de klassiska självbiografierna i nordisk arbetarlitteratur.

Riddarroman eller riddarepos är en typ av medeltida, europeisk skönlitterär berättelse på vers (epos) med riddare som huvudperson. Den internationella termen romans är fransk eftersom genren uppstod på det fornfranska språket i Frankrike i början av det andra årtusendet och till en början avsåg litteratur skriven på Romanska språk sprungna ur vulgärlatinet. Litteratur på occitanska, medeltida spanska och italienska samt "normandisk engelska" följde innan genren togs upp i germanskpråkiga riken. Genren har höviska motiv, vanligen med riddare och damer, fabeldjur som drakar, och kan vid sidan av ambitionen att underhålla även ha haft ett fostrande syfte. Den är en direkt föregångare till renässansens hjältelitteratur (och till renässansens riddarsatirer) samt till stor del förebild för den moderna hjälteromanen inom fantastiken.

Bachtin försöker även visa romanens särdrag genom att jämföra den med eposet, och noterar några skillnader, som kan uttryckas som följande.

Epos är en längre berättelse på vers och utgör en subgenre till epiken. Termen används även om längre, berättande prosaframställning av skönlitterär art.