Expressionist synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas expressionist

Expressionist uttalas ex|press|ion|ist [-is´t] -en -er.

Ordformer och varianter av expressionist

Expressionist är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet expressionist

Under det tidiga 1900-talet fortsatte konstnärer av varierande ismer att måla genremotiv av hög kvalitet. Bland annat expressionister och kubister såsom Pablo Picasso, Ernst Ludwig Kirchner och Otto Dix.

Tekniken blev vanlig under 1900-talets första fjärdedel i verk av de tyska expressionisterna, till exempel Ernst Ludwig Kirchner och Erich Heckel, som med den lyckades skapa verk av en kraft och originalitet som inte uppnåtts sedan Dürer.

Termen Kitchen Sink Realism inom konsten myntades ursprungligen av kritikern David Sylvester (1924 – 2001) efter en målning av den socialrealisminspirerade brittiske expressionisten John Bratby.

Andra betydande expressionister inom bildkonsten är Chaim Soutine, Georges Rouault och Max Beckmann.

Den litterära uppbyggnaden och de symboliska inslagen (skogen, månen, blodet) var högst konventionella för sin tid, liksom den freudianska skuldsynen. Det mest påtagliga med Erwartung, förutom den tekniskt fulländade musiken, är känslan av hjälplös strävan efter klarhet: självinsikt följd av kommunikation med det egna jaget till en bakgrund av en överväldigande okänd men ändå bekant miljö. Tanken att djuplodande erfarenhet är en dröm som inte kan förklaras logiskt eller beskrivas begripligt återkom ständigt i verk av symbolister och expressionister på 1910-talet (inom operan var det temat i Claude Debussy Pelléas och Mélisande, vars innehåll även Schönberg hade nyttjat i en tidig symfonisk dikt med samma titel, liksom i Paul Dukas Ariane et Barbe-Bleue och Béla Bartóks Riddar Blåskäggs borg).

Erixsons utbildning fortsatte med studieresor till München och utställningen av konsthantverk 1922. I Bayerisches Nationalmuseum kopierade och tecknade han hela den sommaren. Utställningslivet var i München livligt och här mötte han Paul Klee som blev en stor upplevelse, medan de tyska expressionisterna intresserade honom mindre. Betydligt mera tilltalades han av något äldre måleri som Lovis Corinth, Gustav Klimt och Egon Schiele. Av det gamla måleriet var det El Greco som gjorde det mäktigaste intrycket.

I likhet med Tom Wesselmann, James Rosenquist och Andy Warhol är hans motiv ofta banala föremål (golfboll, hamburgare, varmkorv) från det moderna, kommersiella, industriella Amerika och från massmedia, uppförstorade serierutor, kompletta med prickigt tryck, pratbubblor och häftiga utrop (Whaam!, 1963), parodier på berömda målningar (av Paul Cézanne, Piet Mondrian, Pablo Picasso, de abstrakta expressionisterna) och formaliserade landskap.