Fackföreningsfolk synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas fackföreningsfolk

Fackföreningsfolk uttalas fack|för|en|ings|folk.

Ordformer och varianter av fackföreningsfolk

Fackföreningsfolk är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet fackföreningsfolk

Under 1930-talet var folkfronter i olika länder normalt breda socialistiska rörelser som ofta visade en stor sympati med Sovjetunionen och hade en tydligt antifascistisk inriktning. Normalt skapades de på kommunistiskt initiativ men kunde inkludera alltifrån socialdemokrater och fackföreningsfolk till liberaler. Komintern hade i början av 1930-talet fördömt de socialistiska partier i Europa som inte sällade sig till Stalin för att vara "socialfascistiska", men ändrade år 1934 taktik till att försöka samla så brett politiskt stöd som möjligt för att bekämpa ökat fascistiskt inflytande.

Under andra världskriget internerades mellan 600 och 700 värnpliktiga män i Sverige. Majoriteten av de internerade var kommunister men även syndikalister, fackföreningsfolk, Englandsvänner, radikala socialdemokrater och andra som den militära säkerhetstjänsten klassades som "opålitliga element" skickades till lägren. Interneringen skedde utan rättegång och utan laga dom.

Röd triangel — politiska fångar: socialdemokrater, fackföreningsfolk, liberaler, kommunister, frimurare, anarkister.

Under andra världskriget inkallades mellan 600 och 700 värnpliktiga män till tjänstgöring i arbetstrupperna och inkvarterades i särskilda läger. I den sentida politiska debatten har dessa läger betraktats som interneringsläger och tjänstgöringen enligt värnpliktslagen som internering. De flesta som inkallades till dessa läger var kommunister, och arbetslägren upprättades exklusivt för kommunister men där fanns också radikala socialdemokrater, syndikalister, fackföreningsfolk, anti-nazister, tyska desertörer, så kallade Englandsvänner och andra som klassades som "opålitliga element". Även indisciplinärer, värnpliktiga som gjort sig skyldiga till disciplinbrott, förvarades i lägren. Formellt benämndes lägren i de flesta fall internt som arbetskompanier.

Efter Otto Ville Kuusinens död och Chrusjtjovs påtvungna avgång 1964 inleddes särskilt bland de yngre kommunisterna en bred ideologisk debatt, vilket inte föll den stalinistiskt sinnade partiledningen i smaken. Den önskade hålla fast vid sin strikta politik, och förhöll sig avogt till exempel till samverkan med socialdemokraterna. Ledningens inställning väckte opposition framför allt bland FKP:s fackföreningsfolk, som fruktade att de därigenom skulle tilldelas en undanskymd roll i den nya fackliga centralorganisation som höll på att bildas.

Sköld godkände under kriget inrättandet av interneringsläger (så kallade "arbetskompanier") för element som ansågs politiskt opålitliga och statsfientliga, däribland kommunister, fackföreningsfolk, antifascister och tyska desertörer. Efter kritik mot reglerna för internering i lägren avskaffades dessa 1943. Sköld var under kriget även en huvudmotståndare till en friare ordning vad gällde tryckfrihetsfrågorna.