Vad betyder och hur uttalas fastlimma
Fastlimma uttalas fast|limma (lös eller fast sammansättning) -de.
Ordformer och varianter av fastlimma
Aktiv
- fastlimma
- infinitiv
- fastlimmar
- presens
- fastlimmade
- preteritum
- fastlimmat
- supinum
- fastlimmande
- presens particip
- fastlimma
- imperativ
Passiv
- fastlimmas
- infinitiv
- fastlimmas
- presens
- fastlimmades
- preteritum
- fastlimmats
- supinum
Perfekt particip
- fastlimmad en
- ~ + subst.
- fastlimmat ett
- ~ + subst.
- fastlimmade den/det/de
- ~ + subst.
Fastlimma är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet fastlimma
Kistebrev (även julark, julbrev, julpapper eller kistbrev) var enkelt utförda och billiga ettbladstryck som satt fastlimmade under kistlocket eller användes som väggdekorationer. Kistebrev var mycket populära i Skandinavien från cirka 1700 till 1850. Under denna period massproducerades de för att brukas som dekoration, i folkbildnings-, propaganda- och underhållningssyfte för allmogen. Kistebreven var oftast svartvita träsnitt som handkolorerats. De bestod av en eller flera bilder med förklarande text på prosa eller vers. Motiven var gärna naivistiska, förenklade och dekorativa med ramomfattningar och ornament. De kunde skildra bibliska, historiska scener eller porträtt, och innehålla allegoriska, satiriska, äventyrliga, sedelärande eller vardagliga framställningar. Många av motiven från kistebreven är kända över hela Europa och kopierades och förvanskades för att passa de lokala förhållandena. Kistebrev var vanligast i Sverige och Danmark som hade en stor egenproduktion, men hade inte samma spridning i Norge.
De vikingatida sköldarna var runda till formen och hade en sköldbuckla i centrum. Sköldbucklan täckte det hål i sköldens centrum där handtaget satt. Denna typ av sköld saknade fäste för armen, och hölls fast endast med handtaget. I Norden var oftast sköldarna tillverkade av furubrädor cirka 12–5 mm, tjockare mot centrum och tunnare mot kanten som oftast var klädd med ett tjockt läderband som blöttes och fick torka runt kanten och fungera som förstärkning. Framsidan och baksidan var täckt med ett tunt lager skinn eller lintyg som var fastlimmat. Vikingaskölden kunde väga upp emot 10 kg.
I vissa diaramar läggs diabilden in mekaniskt i slitsar och hålls fast när ramen trycks ihop, andra ramar har hakar som fäster i filmens perforering. Vissa äldre ramar kan ha tejpsystem eller olika form av lim som fäster bilden i ramen. Fastlimmade bilder kan vara besvärliga att flytta till ny ram om förnyad montering av något skäl skulle behövas.
Ballongen fick efter omkonstruktionen ett kubikinnehåll på 4 800 m³. Ballongen var sydd i kinesiskt siden där man till den övre delen använde tre lager siden. Till sömmarna användes silketråd som man täckte med fastlimmade sidenremsor. När ballongen var klar fernissades den i flera lager på både ut och insida. Över ballongen placerades ett nät av italiensk hampa som var genomdränkt av syrafri vaselin för att motverka fuktinträngning. Nätet avslutades nertill av 48 bärlinor som anslöts till bärringen som bar upp gondolen.
