Fattning Synonymer Betyder Uttal

• behärskning
• grepp
• sans
• tag

Hur används ordet fattning

1. Kornett är ett bleckblåsinstrument som påminner mycket om trumpeten. Det finns ingen enkelt definierad skillnad, men munstycket på en kornett har en något mindre fattning än på en trumpet och blåsgången är konisk i stället för cylindrisk under en större del av sin längd. Klangen är något mjukare samtidigt som den har stor teknisk lättrörlighet. Kornetten uppfanns på 1800-talet och används främst i brassband men även inom jazz- och militärmusik. Kornetten var särskilt vanlig i den tidiga jazzen på 1910- och 1920-talen, många musiker som senare gjorde sig kända som trumpetare började sina banor som kornettister, däribland Louis Armstrong och Red Nichols. En kornett är vanligtvis stämd i Bess, men det finns också kornetter som är stämda i C och Ess. En kornett stämd i Ess kallas ess-kornett eller soprankornett och är vanlig i brassband. (källa)
2. Den första användbara konstruktionen skapades av den ungerske journalisten László Bíró 1938. Han hade lagt märke till att färgen som användes för att trycka tidningar gav en snabbt torkande och smetfri skrift och började experimentera med att använda den även i pennor. Problemet var att färgen var alltför trögflytande för att sugas ut i spetsen på en vanlig bläckpenna. Tillsammans med sin bror György Bíró, som var kemist, lyckades han konstruera en ny slags spets med en kula som kunde snurra i en fattning och samtidigt ta med sig bläck från en behållare och föra över det till papperet. (källa)
3. Morfinsprutan var en liten spruta, vanligen rymmande omkring 1 kubikcentimeter och avsedd för insprutning av läkemedelslösningar, mest under huden (subkutant) eller i vissa fall i musklerna (intramuskulärt), stundom även i andra tillgängliga organ. Morfinsprutan består i regel av ett cylindriskt glasrör med fattning av hartgummi eller metall, med pistongstämpel av läder, kautschuk eller asbestfilt och med en fin, snett avslipad, skarp metallspets. Ibland bestod hela sprutan, även pistongen med stämpel, av glas, endast spetsen av metall. Sprutan var vanligen, antingen på glascylindern eller på pistongskaftet, indelad i tiondedelstreck, för att man skall kunna inspruta en eller flera tiondedelars kubikcentimeters lösning. (källa)
4. Vilka fattningar som används varierar. (källa)
5. Backhand kallas det slag som man, i främst racketsporter, slår med handens yttersida riktad i slagriktningen. Inom tennis kan backhand slås genom att hålla i racketskaftet med en hand (enhandsbackhand eller enhandsfattning) eller med två händer (tvåhandsbackhand eller tvåhandsfattning/dubbelfattning). I praktiken väljer tennisspelare den fattning som känns naturligast. Tvåhandsfattning har blivit allt vanligare eftersom den rätt utförd medger större säkerhet och kraft i tillslaget av bollen, dock på bekostnad av räckvidd. Enhandsfattning föredras fortfarande av flera elitspelare. (källa)
6. Fattning – sättet som danspartnerna håller i varandra, se pardans. (källa)