Vad betyder och hur uttalas faun
Faun uttalas faun [fau´n] -en -er.
Faun betyder skogsgud i antik mytologi och erotisk man.
Ordformer och varianter av faun
Singular
- faun
- obestämd grundform
- fauns
- obestämd genitiv
- faunen
- bestämd grundform
- faunens
- bestämd genitiv
Plural
- fauner
- obestämd grundform
- fauners
- obestämd genitiv
- faunerna
- bestämd grundform
- faunernas
- bestämd genitiv
Faun är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet faun
Faunus mångfaldigades och faunerna motsvarade då naturväsen som liknar satyrer från grekiska mytologin. Satyrerna, från början skogsväsen, ingick i den grekiska guden Dionysos orgiastiska följe. Fauner är lika satyrer till utseendet, men satyrer hade ursprungligen människofötter medan fauner har klövar. Fauner beskrivs med en mans överkropp och en getabocks ben, svans, klövar och horn. De är skogens väsen, en platsens beskyddare, platsens genius, ande, och väldigt måna om skogens andra varelser.
Den franske symbolistpoeten Stéphane Mallarmé gjorde bruk av denna mytologiska figur i sin berömda dikt En fauns eftermiddag (1865-76). Dikten inspirerade så småningom Claude Debussy till verket Prélude à l'après-midi d'un faune (1894). Den polsk-ryske dansaren och koreografen Wacław Niżyński utgick i sin tur från den traditionella diktens skeende och Debussys kända musik när han gjorde sin danshistoriskt modernistiska En fauns eftermiddag (1912).
Herr Tumnus i Häxan och lejonet är en faun, han är en av de centrala figurerna i C.S. Lewis bok utgiven 1950.
