Festsal Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet festsal

1. Husets arkitekt, Wessman, bodde själv i byggnaden. Det var även här han tog sitt och sin hustrus liv den 11 mars 1864. År 1863 öppnade konditorn August Scheele café "Valhalla" i byggnaden som var känt för sina "muffbalar". Valhallasalongen var plats för många framträdanden och existerade i sitt ursprungliga utförande som nöjessalong mellan 1862 och 1870. Därefter blev det arbetar-, fackförenings- och nykterhetsmöten i byggnadens festsalar innan Sthlms Fria Missionsförsamling förvärvade fastigheten 1897. (källa)
2. Cabaret Läderlappen framfördes i det då nybyggda hotell Gillets festsal, med hotelldirektören Agne Meurling som initiativtagare. Cabaret Läderlappen byggde på den tyska kabarétraditionen, och flera framträdande artister kom från Tyskland. Bland de svenska artisterna som uppträdde på kabarén fanns skådespelaren Lili Ziedner, revyförfattaren och sångaren Karl-Ewert Christenson och lutsångaren Gunnar Bohman, som var bland annat var Bellmantolkare och under en period även var kabaréns konstnärlige ledare och konferencier vid föreställningarna. (källa)
3. Arkitektoniskt och storleksmässigt saknade huset motsvarigheter i Sverige, för att finna något liknande får man söka i den samtida högreståndsbebyggelsen bredvid Warszawas slott i Warszawa och i Italien. Byggnaden fick i folkmun namnet "Makalös", men i familjens egna handlingar kallas byggnaden uteslutande "Stora huset". Bostadsdelen låg i bottenvåningen, över denna låg festsalen (piano nobile), sedan följde dans- och musikvåningen och på fjärde och femte planen låg förrådssalar och rustkammare. I källarvåningen förvarades och tillagades maten. Ekonomibyggnader, stall och trädgårdar är på kartor utsatta norr om byggnaden. (källa)
4. Uppdraget att planera de nya stadshusen gick ofta till berömda arkitekter. Husen planerades med ståtliga festsalar, trappuppgångar. Ibland kunde också andra funktioner rymmas in t.ex. auktionskammare, rådstuvurätten och bostäder. Trots en ny förvaltning bibehölls det gamla begreppet rådhus för flera stadshus. (källa)
5. Om ordens upphov talar drottningen själv i en i Rom författad uppsats "Information de la frairie d'Amarante". I stället för de vanliga kostymbalerna ("Värdshus", wirtschaft) beslöt drottningen på trettondagen 1653 att ge en utomordentlig fest, med gudar och gudinnor, herdar och herdinnor, "efter Augusti exempel". Festsalen föreställde Arkadien och drottningen var herdinnan Amaranta och serverade själv "gudarna". Slutligen, efter att hon mitt under festen klätt om sig, lät hon gästerna dela mellan sig hennes dyrbara kostym och bildade ett "frairie appelée du nom de geselschaft". Till de herrar och damer som blev medlemmar i orden delade drottningen ut ett tecken bestående av Amarantas dubbelinitial i diamanter, omsluten av en corona civica ("medborgarkrona") med inskriften: Dolce ne sarà la memoria ("Ljuvt skall minnet härav vara"). Tecknet bars i ett "eldrött" band. (källa)
6. Efter en tids förfall iståndsattes och nyinreddes slottet på 1600-talet varvid bland annat Riddarsalen tillkom. Det fjärde tornet tillbyggdes på 1700-talet. På var sida om en korridor, som ursprungligen nyttjades som kök, bagarstuga, fatbur och bostäder för kock och drängar, men nu är ombyggda som gästrum, finns i bottenvåningen de välvda rummen bevarade från 1500-talet. Högst upp i huset ligger den storslagna festsalen Riddarsalen från 1660-talet, och som fick sin benämning från 1800-talet. Salen var ursprungligen uppförd som jaktsal i samband med en upprustning av den då fallfärdiga borgen. (källa)
7. Hallbyggnaden som stått på platån är en av de största järnåldersbyggnader man känner till i Skandinavien. Hallbyggnaden har varit av långhustyp med avsmalnande kortsidor, 50–60 meter lång, 12 meter bred och haft en sammanlagd yta av cirka 500 kvadratmeter. Den har mycket stora likheter med den nyligen funna närmare 50 meter långa och 14 meter breda hallbyggnaden på Askahögen norr om Vadstena i Östergötland. Så stora långhus hittas bara på tidens rikaste gårdar (t.ex. i Lejre) där de verkar ha fungerat som offentliga festsalar där religiösa och politiska gästabud firades. Dick Harrison och Kristina Ekero Eriksson har i boken Vikingaliv lagt fram teorin att hallbyggnaden kan vara det gäckande "hednatempel" som Adam av Bremen beskrev. (källa)
8. Inuti borgen kan man se 500 år gamla väggmålningar som är ganska hårt ansatta. Bland annat en mystisk madonna målning i sengotisk stil. Målningarna illustrerar blommor och draperier och går i svart, grått, rosa men även gult. På andra våningen, det som idag är bottenplan finns festsalen för det enorma kulturhistoriska bröllopet mellan Magdalena, dotter till godsägaren Olof Stigsön och Thyge Axelsen Brahe, herre på Tosterups slott. Där är fortfarande spår kvar av den ursprungliga köksspisen. På en av borgens våningar kan man se spår av rumsindelningar. Det man kan se är herrskapsrummen, frustugan med mindre anslutna kamrar, samt en eller flera salar ofta benämnda efter väggarnas färg. Fönstersmygarna är en meter djupa med sittplatser på sidorna vilket ofta ses i gamla borgar. Det finns endast några få ursprungliga fönster kvar då de flesta förstorades under 1600-talet. På första våningen finns ett gammalt dörröverstycke inmurat i väggen på långväggens västligaste del och på mittenplattan kan man se årtalet 1683. Borgens toppskick var under 1500-talet i Oluf Stigsön Krognos ägo. (källa)
9. Flera motororganisationer gick i spetsen för utvecklingen av de svenska motellen. De flesta inrättningar av detta slag vid de svenska motorvägarna benämns numera oftast som hotell. Under tiden från 1950-talet och fram till början av 1980-talet var ordet "motell" vanligare. Från massbilismens barndom kring 1950-1965 var motellen ofta påkostade anläggningar med egna festsalar och restauranger. (källa)
10. Clément var expertmedlem i kommittén för Finlands riksvapen 1936 och ritat ett nytt stadsvapen för S:t Michel 1943. Han utförde muralmålningar bland annat i Åbo Akademis Studentkårs festsal och glasmålning i Finlands riddarhus i Helsingfors. Han deltog i allmänna utställningar och är representerad i Åbo konstmuseum. Han skrev skådespelen Den flyende Eros, uppfört 1946 och Drottning under månskäran, uppfört 1952 på Åbo svenska teater. (källa)