Vad betyder och hur uttalas filmhistorisk
Filmhistorisk uttalas film|hist|or|isk -t -a.
Ordformer och varianter av filmhistorisk
Filmhistorisk är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet filmhistorisk
Samvetsömma Adolf fick en speciell filmhistorisk betydelse eftersom den kom att inleda den relativt strida ström av militärfilmer som kom under 1930-talets sista år och sedan fortsatte under beredskapstiden. Efter 1930-talets allra första år, då det producerats ett par mer uppmärksammade filmer som Kronans kavaljerer och Kärlek och landstorm var det relativt tyst under de följande åren med undantag för Kungliga Johansson. Samvetsömma Adolf blev en mycket stor publiksuccé, i själva verket blev den av allt att döma den mest publikdragande filmen av alla på repertoaren spelåret 1935/1936. Detta kunde självfallet inte undgå andra producenters uppmärksamhet. Man bör dock nämna ytterligare en faktor, nämligen att försvarsfrågan även fick sin inrikespolitiska lösning 1936 och vi fick en återupprustning av försvaret. Detta avspeglas inte minst genom den förändrade attityd som man hädanefter finner i filmerna, även i mer farsbetonade sammanhang, där man lägger stor vikt vid att skildra militärlivet som karaktärsdanande och skapande av god kamrat- och medborgaranda. Samvetsömma Adolf finns även i litterär form genom den illustrerade filmberättelse som utgavs samma år av Skandinaviska Pressförlaget, "Boken om Samvetsömma Adolf", med underrubriken "En glad och munter militärroman efter den stora succésfilmen med samma namn", författad av Sven Lundin.
