Finkänslig Synonymer Betyder Uttal

• taktfull

Hur används ordet finkänslig

1. Golenisjtjev-Kutuzov blev 1895 sekreterare i kejsarinnan Maria Fjodorovnas kansli och 1900 hedersledamot av akademien i Sankt Petersburg. Han var en finkänslig, natursvärmande lyriker, bland vars dikter finns motiv från Krim, och författade även poetiska berättelser, däribland Gasjin (1875), med motiv från Turkestan, Stariki (Gubbarna, 1877), från det sista rysk-turkiska kriget, Skazka notji (Nattens saga, 1880) och Razsvjet (Gryningen, 1882) samt det dramatiska utkastet Svjatopolks död (1878). Hans samlade dikter utkom 1894 (ny upplaga 1904). (källa)
2. Radičević studerade medicin i Wien och gjorde där bekantskap med Vuk Karadžić och Đuro Daničić, som främjade hans poetiska utveckling. Han var en finkänslig lyriker i folklig stil och hade stort inflytande på den sydslaviska ungdomen. Främst står hans lyriska diktcykel Djački razstanak (Skilsmässan från skolkamraterna), en nationellt färgad elegi till ungdomen. Mindre lyckad var han som romantisk epiker, till exempel i Hajdukov grob översatt av Alfred Jensen, "Hajdukgrafven" i "Finsk Tidskrift" 1891). Radičevićs samlade dikter, Pesme, utgavs 1900. (källa)
3. Filippa Charlotta beskrivs som finkänslig och välbildad och kulturellt intresserad. Hon arbetade med ett utdrag av filosofen Christian von Wolff på franska och deltog under inflytande av sin rådgivare Johann Friedrich Wilhelm Jerusalem aktivt i det tyska kulturlivet. Hon var en beundrare av poeten Salomon Gessner, underhöll en relation med Friedrich Gottlieb Klopstock och lämnade efter sig ett bibliotek på 4000 volymer till Wolfenbüttelbiblioteket. (källa)
4. Polonskij tjänstgjorde länge som censor och blev 1896 medlem av den stora presskommittén. Han var en finkänslig lyriker med vemodig grundton, och hans diktning utmärkte sig för en upphöjd idealitet. Särskilt hans stämningsbilder från Kaukasien är musikaliskt melodiska och innerliga, men föga plastiska. I hans senaste diktning framträder det religiösa elementet kraftigare. Bland hans längre dikter märks den täcka idyllen Kuznetjik-muzykant ("Gräshoppan-musikant") i fem sånger. Hans bilder ur barnavärlden är också burna av varm känslofullhet. Däremot gjorde han föga lycka med sina romaner: Priznanija Sergeja Tjalygina (Sergej Tjalygins bekännelser, 1888), Krutyja gorki (Branta kullar) och Desjevyj gorod (Den billiga staden) samma år. Han var god vän till Afanasij Fet och Ivan Turgenjev och efterlämnade intressanta skildringar ur sitt litterära liv. Hans samlade skrifter utgavs 1869 och 1885–86 och samlade dikter 1896 i fem delar. (källa)