Flygkropp Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet flygkropp

1. Efter att Mosquiton visat vad den gått för anpassades den för en mängd olika uppgifter: nattjakt, bombflygplan, jaktbombare, pathfinder, spaningsflygplan och torpedbombare. Även en marin version kallad Sea Mosquito utvecklades, den kännetecknas av att den har fyrbladiga propellrar för att få extra dragkraft vid start från hangarfartyg. De har även vikbara vingar, landningskrok, hydro-pneumatiska stötdämpare, radar och möjlighet att bära en torped under flygkroppen. (källa)
2. De flesta vingar har en vingprofil (som i princip framgår när man sågar itu vingen längs med flygkroppen) som varierar längs vingen. Längst in mot flygkroppen är profilen oftast längre och tjockare och ute vid spetsen är den kortare och tunnare. Anfallsvinkeln kan också variera längs med vingen (den sägs vara torderad), oftast så att den är större inne vid flygkroppen, av den anledningen att man vill att vingens stall skall börja inne vid flygkroppen och fortplanta sig utåt när farten sjunker. Därigenom kan flygplanet kontrolleras med skevrodren (som sitter nära vingspetsarna) även när delar av vingen är överstegrad. När vingens anfallsvinkel varierar längs vingen definierar man ändå ett enda referensplan för hela vingen. (källa)
3. Skillnaden mellan en autogiro och en helikopter är att autogiron måste ha fart framåt för att hålla sig flygande. Ovanför flygkroppen sitter en rotor som inte har någon koppling till autogirons motor. Den kan betraktas som ett knippe smala flygplansvingar som utför en cirklande glidflykt. Rotationen av rotorn och därmed också lyftkraften kommer då autogirons propeller i flygkroppens nos tvingar planet och därmed rotorn att röra sig framåt och uppåt. (källa)
4. Bomberna placerades i särskilda upphängningsanordningar i bombrum i flygkroppen eller under vingarna. De frigjordes av en utlösningsanordning och kunde fällas antingen en i sänder, i serie eller alla på en gång. Man skiljer mellan "högbombfällning", fällning under planflykt från 1000 meters höjd eller därutöver, "lågbombfällning", fällning under planflykt från låg höjd (50–300 m), "dykbombfällning" eller så kallad "störtbombfällning", fällning under dykning i 30°-70° dykvinkel. Bekant störtbombflygplan är bland annat tyskarnas Stuka från första skedet av kriget. (källa)
5. Sjöflygplan är flygplan som kan starta och landa på vatten. De uppdelas i flygbåtar där underdelen av flygkroppen är konstruerad som ett båtskrov, och pontonflygplan som flyter på pontoner under flygkroppen. Flygplan som kan starta och landa både på vatten och på land kallas amfibieflygplan. (källa)
6. Flygbåt är ett sjöflygplan där underdelen av flygkroppen är utformad som ett båtskrov och som gör det möjligt att starta och landa på vatten. Ofta har de även små pontoner under vingarna för stabilitet, men till skillnad från pontonflygplan kommer huvuddelen av flytkraften från flygkroppen. (källa)
7. B-17 blev snabbt ett älskat plan av sina besättningar. Det hade tillförlitliga motorer, stor vingyta och god komfort. Under 1935, när det började användas, var den det mest avancerade bombflygplanet i världen, men när RAF använde det i höghöjdsbombningar mot Tyskland visade det sig redan ålderstiget. Ett annat problem för Boeing var att en annan flygplanstillverkare, Consolidated, hade en modell som hette B-24 Liberator med en längre räckvidd, större bomblast och bättre försvarsförmåga. Boeing konstruerade då om stjärtpartiet på flygplanet helt. Flygkroppen förlängdes med 1,8 meter och en akterskyttsposition installerades med två 12,7 mm kulsprutor i slutet på flygkroppen. Dessa styrdes manuellt av akterskytten med ett länkat sikte från dennes glaskabin. Ett motoriserat Sperry-torn med två kulsprutor sattes in bakom cockpiten, vilket gav ett 360 graders eldområde och 75 graders elevation. Man bytte också ut de ursprungliga två kulsprutorna precis akter om vingroten mot ett bolltorn med två kulsprutor. B-17E var verkligen en flygande fästning. (källa)
8. Utvecklingen började 1952 som ett internt projekt inom Grumman för att utveckla Grumman F-9 Cougar med kraftigare motor och en längre och mer strömlinjeformad flygkropp utformad efter arearegeln. Förändringarna blev så genomgående att det färdiga flygplanet inte hade några likheter kvar med Cougar. Flottan blev intresserade och beställde två prototyper med beteckningen XF9F-9 trots att det uppenbarligen var en helt ny konstruktion och inte en direkt vidareutveckling av F9F Cougar. Den första prototypen hade inte någon efterbrännkammare, men kunde trots det nå ljudvallen, dock utan att lyckas spräcka den, något som den andra prototypen med efterbrännkammare kunde göra. (källa)
9. En version av Ju 87B med längre räckvidd togs fram med beteckningen Ju 87R. Versionens primära användningsområdet var att användas mot fartygsmål. Ju 87R hade samma flygkropp och vingar som Ju 87B förutom större oljetank för motorn och bränsleledningar till vingbalkarna för att kunna bära två 300 liters fälltankar. Med fälltankarna ökade bränslekapaciteten till totalt 1080 liter (500 liter i huvudtanken, varav 480 liter var användbart, samt 600 liter i fälltankarna). Med fälltankar begränsades bomblasten till en 250 kg bomb. (källa)
10. Messerschmitt Bf 109 var ett tyskt jaktplan som vann berömmelse under andra världskriget. Flygplanet konstruerades av Willy Messerschmitt på 1930-talet och var det första moderna jaktplanet i sitt slag. Bland annat hade det en flygkropp i skalkonstruktion helt i metall med täckt sittbrunn och infällbara landställ. (källa)