Vad betyder och hur uttalas folkminnesforskning
Folkminnesforskning uttalas folk|minn|es|forsk|ning.
Ordformer och varianter av folkminnesforskning
Singular
- folkminnesforskning
- obestämd grundform
- folkminnesforsknings
- obestämd genitiv
- folkminnesforskningen
- bestämd grundform
- folkminnesforskningens
- bestämd genitiv
Folkminnesforskning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet folkminnesforskning
Folklivsforskningen fick sitt fäste först vid universiteten i Lund och Stockholm. En viktig folklivsforskare var Carl Wilhelm von Sydow som arbetade i Lund och grundade Folklivsarkivet. von Sydow delade in folklivsforskningen i två vetenskaper – folkminnesforskning och allmogeetnografi. Folkminnesforskningen var studiet av den andliga kulturen: folktro, folksed och folkdikt. Allmogeetnografin ägnade sig åt bondesamhällets materiella kultur. Till exempel hur man bodde, vilken inredning man hade och vilka verktyg man använde sig av. Tillsammans skulle de båda inriktningarna bevara den nationella allmogekulturen.
Begreppet folklore är inte särskilt gammalt - det myntades 1846 av engelsmannen William Thoms från engelska folk och lore (lära). Det blev ett slagkraftigt ord som sammanfattade vad en gruppering inom det tidiga 1800-talets intellektuella tyckte var intressant hos landsbygdens underklass, estetiska uttrycksformer som föreföll ålderdomliga, genuina och ursprungliga. Thoms definierade folklore som "the manners, customs, observances, superstitions, ballads, proverbs, etc., of the olden times". I Sverige hade Peter Wieselgren redan 1834 lanserat termen folkminnen för andlig folkkultur, folkdiktning och festsed. Det blev även den dominerande ämnesbeteckningen för folkminnesforskning inom de nordiska länderna.
