Vad betyder och hur uttalas folkskrift
Folkskrift uttalas folk|skrift.
Ordformer och varianter av folkskrift
Singular
- folkskrift
- obestämd grundform
- folkskrifts
- obestämd genitiv
- folkskriften
- bestämd grundform
- folkskriftens
- bestämd genitiv
Plural
- folkskrifter
- obestämd grundform
- folkskrifters
- obestämd genitiv
- folkskrifterna
- bestämd grundform
- folkskrifternas
- bestämd genitiv
Folkskrift är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet folkskrift
Lifvets Hjelp är en uppsats av Carl Jonas Love Almqvist. Den ingår i band II av den så kallade imperialoktavupplagan av Törnrosens bok, vilket utkom 1849. Texten är sammansatt av tre kortare stycken: "De två grunderna", "Ord av Kristus" (ett kompilat av bibelställen) samt "Arbetets ära". Den sistnämnda hade innan den inlemmades i Törnrosens bok redan blivit utgiven separat, som en så kallad folkskrift.
Föreningen utgav tidigt "Föreningen Heimdals folkskrifter" (1893-1907, 87 nr), "Heimdals småskrifter" (1907-08, 3 nr), där båda serierna utgörs av skrifter med huvudsakligen populärvetenskapligt innehåll, samt "Svensk politik, Föreningen Heimdals politiska småskrifter" (1905-08, 18 nr, fördelade i två band), som avsåg att "belysa viktiga (politiska) frågor, där så behövs, från olika synpunkter" och huvudsakligen utgörs av föreläsningar, som från 1905 på föreningens initiativ hölls i Uppsala. Bland de tidigare skribenterna märkts Karl Hildebrand som skrev om Uppsala möte, Rudolf Kjellén som skrev om jordbävningar och vulkanisk verksamhet, Lydia Wahlström som skrev om den svenska kvinnorörelsen och Sigrid Leijonhufvud som skrev om poeten Anna Maria Lenngren och lyfte fram Agneta Horns dagbok ur arkiven.
Von Feilitzen promoverades till filosofie magister i Uppsala 1845 samt anställdes två år senare i Riksarkivet, där han 1874–1877 var aktuarie och 1877–1885 arkivarie. Åren 1851–1874 var han jämte Carl Johan Bohman föreståndare för Stockholms lyceum. Sitt författarskap inledde von Feilitzen vid 20 års ålder med en serie folkskrifter, av vilka den första, Grannarne i skärgården (1840), länge blev hans signatur. Av dessa småskrifter, med vilka han ville förädla och upplysa de lägre klasserna, kan nämnas Sågsbo-Barnens vandringsår (1842), Hultet förr och nu, eller midsommaraftonen (1843), Hult-Eriks och Elins historia (1843), Farfars historiska berättelser (1848) och Tomtebolycka, saga ur lifvet (1852).
